Seaside Secrets

Anställningsintervju imorgon. Nummer 2. Nummer 1 var förra veckan. Då kände jag att det här ska jag ha, det här är mitt. Ska försöka behålla den känslan. Fick också besked idag om att jag inte är aktuell för ett annat jobb jag sökt. Men det hade jag redan listat ut. Och nu skiter jag i det och fokuserar på det här jag KAN få istället. Wish me luck!

Jag vet inte om det är för att jag tagit bort all konditionsträning den här veckan som jag är lite nere idag? En stor anledning till att jag springer är för att jag mår så fantastiskt bra av det. Det finns ett begrepp som heter "runners high". Endorfin utsöndras i hjärnan när man springer. Ibland blir det så mycket så att man faktiskt blir hög på det, på riktigt. Jag har upplevt det flera gånger och det är jättehäftigt! I alla fall så är det väl inte helt orimligt att tänka att om man brukar springa mycket men sen tar lite uppehåll så kan man må lite dåligt därför att hjärnan har börjat utveckla lite av ett beroende. Jag tror det i alla fall. Och anledningen till att jag inte springer nu är alltså för att jag ska springa så långt på lördag och måste vara fräsch i benen tills dess. Jag vilar mig i form. Det behövs eftersom jag sprang så hårt i söndags, och jag är livrädd för att bli skadad. Jag missade så mycket av förra årets tävlingssäsong, kom bara till start i tre lopp sammanlagt, så jag höll på att tappa träningsmotivationen totalt. Men nu är den tillbaka och på max, och det läget vill jag behålla.

Jag har modifierat ett citat av Nalle Puh en smula. "Ingen kan vara nere med en ballong". Jag säger att ingen kan vara nere efter en löprunda. Eftersom jag inte ska springa idag heller så önskar jag mig en ballong.

Jag är en velig typ. Det vet nog de som känner mig väldigt väl. Nu i helgen var det tänk att jag skulle springa Kungsholmen runt, en halvmara. Eller kanske Spring Cross, 12 km terräng. Men absolut inte att jag skulle ge mig på Lidingö Ultra - det var jag ju verkligen inte redo för. Gissa vad jag nu är anmäld till? Jo - Lidingö Ultra. Och gissa hur långt loppet är? Jo 50 kilometer. Femtio tusen meter. Helt galet! Har jag tränat då? Nja jag har förvisso sprungit mycket här under senvintern och våren, men mitt första långpass sprang jag för bara två helger sen. Då sprang jag 24 km. Och i söndags sprang jag 35. Men jag vet att jag klarar 50, jag vet jag vet jag vet! Ingenting är omöjligt om man bara vill det tillräckligt mycket. Och jag vill verkligen springa 50 km på lördag, och därför kommer jag att lyckas också. Folk omkring mig tycker jag är galen, och jag är nog beredd att hålla med. Men som jag brukar svara - man får ju ostkaka när man kommer i mål! :D

Bansträckning ser ni nedan:


Håll tummarna för okej väder är ni snälla!

Om jag fick bestämma helt fritt hur mitt liv skulle se ut så skulle jag välja så här:

1. S har fått ett nytt, BRA jobb där han flyger från Arlanda eller (möjligtvis Landvetter). Ja jag vill sätta mig själv i första rummet, men det här är en förutsättning för resten av mina önskemål.

2. Jag hittar ett jobb med bättre stämning än mitt nuvarande, men med ungefär samma förmåner (flex, jobba hemmifrån etc)

3. Vi har hittat och köpt det där huset på landet som vi går och suktar efter. Boyta ca 100 kvm, en ordentlig tomt med fruktträd och bärbuskar, närhet till vatten för fiske och paddling, snickarverkstad åt S, hyfsat nära både Arlanda (eller Landvetter) och min arbetsplats.

4. I närheten av huset finns en ridanläggning med ridhus där jag kan stalla upp egen häst eller bli medryttare.

5. S börjar känna att han är redo att skaffa barn.

6. Min kattallergi har gått över och vi kan skaffa den där blå brittiska korthårskatten som vi pratat om och till och med bestämt namnet på.


Verkligheten ser istället ut så här:

1. S är uppsagd till sista augusti. Det finns en minimal chans att han blir återanställd och jag tror att han tar den om han får chansen, men det kommer bara ge oss ännu mer tid i ovisshet då hans bolag är både instabilt och ohederligt. Han har sökt många andra jobb men tas inte ens in till intervju så det ser inte så bra ut tyvärr.

2. Jag har ett bra jobb med bra förmåner, okej lön etc, men har hamnat i en ond cirkel där jag är omotiverad, känner låg tilltro till mina chefer och helt enkelt inte jobbar bra för jag ser ingen vits med det. Jag har många kollegor som är väldigt bittra och det smittar...

3. Just nu bor vi 2 i en etta på 40 kvm. Det är inte hållbart i längden. Vi tittar på hus trots att vi inte kan köpa just nu. Har hittat ett näst intill perfekt hus, i alla fall på pappret. Snickarverkstaden saknas men det ska väl gå att ordna. Men vi kan som sagt inte köpa nu när S står inför arbetslöshet.

4. Jag har just nu prioriterat bort all ridning. Det gick så dåligt i höstas så jag har valt att spara de pengarna det kostar med ridlektioner och använda dem till annat istället. Att ha egen häst här i Stockholm är inte ett alternativ. Fy satan vad dyrt det är. Plus att det tar tid att ta sig till de ridanläggningar som finns i närheten där hästarna lever drägligt och får hagvistelse varje dag.

5. S har börjat nämna att han vill ha barn i framtiden, så långt har vi kommit med den punkten haha! Det känns som att det kommer behövas en "olycka" för att vi ska komma till skott med det, för det är så mycket han vill hinna göra först. Givetvis kommer jag aldrig lura S för att försöka bli med barn utan hans vetskap, men jag kan på sätt och vis förstå varför en del kvinnor gör så mot deras män. Barnlängtanshormonerna är inte att leka med! De ringer i klockan så frekvent så jag tror jag får tinnitus snart. Hur som helst så är det ändå inte läge att skaffa barn nu. Dels eftersom S inte ser ut att ha jobb framöver. Dels eftersom vi faktiskt inte varit tillsammans så himla länge.

6. Kattallergin är kvar så vitt jag vet. Träffar inte katter så ofta. På sista tiden när jag umgåtts med katter (kan inte hålla mig borta, de är ju så mysiga) har jag dock inte reagerat på dem. Men jag vågar inte tro att allergin är på väg tillbaka. Det trodde jag med min morotsallergi för ett par år sen och tog därför och rev ner lite råa morötter i min sallad. Trodde jag skulle dö sen, när jag tagit två tuggor av salladen och kände halsen svullna igen och rösten försvinna. Nej det där aktar jag mig för.

Så vad kan jag göra för att få min nuvarande situation att gå till min drömsituation?

1. Jag kan inte påverka S jobbsituation. Där får jag acceptera att det är som det är och peppa honom att fortsätta söka nya jobb. Helst vill jag att han slutar flyga, för hela branschen verkar rutten, men det är ju hans drömyrke! Och alternativet till att sluta flyga är att utbilda sig till något annat. Att vara sambo med en högskolestudent i 3-5 år är inte heller något jag direkt önskar. Det är inte heller vägen till huset på landet som vi trånar efter.

2. Jag söker nytt jobb så sakteliga. Var på intervju förra veckan, hos "Sveriges föräldravänligaste företag". Håller tummarna för det. I övrigt går det segt. De flesta jag sökt jobb hos hör inte av sig alls. Jobbar på att försöka ändra min inställning till mitt nuvarande jobb, men jag vet inte om det är möjligt. Det går upp och ner.

3. Eftersom S blir arbetslös snart så är det inte läge att flytta på sig just nu. Annars kunde ett alternativ vara att köpa en lite större lägenhet tills vidare. Men som det verkar så har vi kvar ettan. Det blir billigast och mest praktiskt så.

4. Eftersom jag självmant har valt att inte rida just nu så är det heller ingenting jag prioriterar att ändra på.

5. Händer det så händer det. Jag önskar lite grann i smyg att det ska hända. För jag tror inte på att vänta tills man känner sig redo, då kommer det aldrig hända. Men jag vill inte att mina barn ska växa upp i Stockholm, så därför vill jag vara hyfsat nära en lösning på punkterna ovan, och så vill jag så klart att S ska vara med på noterna också. Vi har pratat om vad som händer ifall det skulle ske en olycka och han säger att han stöttar mig och respekterar mitt val, men det betyder inte att vi lyckas hålla ihop det.

6. Det finns sprutor man kan ta, s.k. hyposensibilisering, men jag har helt enkelt inte tagit itu med det ännu. Just nu är det inte läge eftersom det är pollensäsong, men kanske till hösten. Fast då dyker det väl upp något annat. Det är allt för lätt att hitta undanflykter tyvärr. Hur många undanflykter innehåller inte det här inlägget? Jag vill helst inte räkna...

Både jag och S har gått på diet sen i januari. För några veckor sedan tappade jag dock motivationen till att fortsätta räkna kalorier. Då hade jag nått nästan ända ner till min målvikt, endast 0,8 kg saknades. Men jag kände mig nöjd. Jag fick massor med kommentarer om hur smal jag hade blivit och några gick så långt som till att säga att jag absolut inte borde gå ner mer. Strax efter det kom påsken. Självklart ska man äta godis på påsk! Jag satte i mig flera kilo tror jag. Och sen var sockersuget tillbaka. Det har blivit ganska mycket godis och fikabröd på sistone. Och jag har märkt att min mage börjat bli rundare igen. Så i förra helgen när jag och S var hos min mormor och blev serverade fika flera gånger dagligen så bestämde vi oss för att nu på måndag kör vi seriöst igen, båda två. Nu är jag inne på femte dagen i rad med kaloriräkning och än så länge går det mycket bra. Har snittat på 700 kcal underskott per dag mån-torsdag och ska försöka hålla i det. Troligtvis kommer jag unna mig något litet i helgen, en chokladkaka eller lite glass och ett glas vin, men utan att det får gå till överdrift som i påskas.

Nu är det dags för lunchlöpning. Ciao!

Ja det gick ju bra det här! ;) Jag vill ju blogga, men jag glömmer bort att göra det, haha.

Igår släpade jag med S på bio. Vi såg The Ghost Writer. Filmen var okej, bra underhållning men inget mästerverk. Lite väl simpelt och abrupt slut. S fick faktiskt förklara slutscenerna för mig för jag hängde inte med helt. Skönt också att filmen var så oblodig (från 7 år). Kul att se Kim Cattrall i en seriös roll, har nog bara sett henne i SATC tidigare.



Jag köpte rabattkort för några veckor sen och har nu som mål att försöka se en film minst var tredje vecka. Jag är för rastlös för att se på film hemma, så det blir inte så mycket tittande. Jag tror alltid att jag har världens bästa simultanförmåga och försöker surfa, städa diska, måla naglar och jag vet inte allt - men filmen blir det inte så mycket tittat på. Därför gillar jag bio. Full koncentration. Lagom bekväma stolar (hemma lägger jag mig bekvämt tillrätta i soffan... och somnar). Få distraktionsmoment (har kommit på att man ska sitta långt fram så slipper man de som pratar filmen igenom eller sitter och fipplar med mobiltelefonerna).

Före bion gick vi som vanligt och åt hälsotallrik på Kofi på Drottninggatan. Det har blivit en klassiker. Ingen av oss känner så bra till café- och restaurangutbudet i city, så när vi ska ha nåt snabbt hamnar vi oftast på Kofi. Hälsotallriken är riktigt bra. Du får en kycklingfilé, bulgur (går att byta ut mot pasta, klyftpotatis eller mer sallad), blandad grönsallad samt tzatziki, hummus och keso. Med klyftpotatis eller bulgur går portionen på ca 600 kcal, och utan på ca 450 kcal. Jag lyckades stå emot godissuget hela kvällen och tog två knäckemackor med smör till kvälls istället.

Ingen träning igår, inte ens cykel till jobbet. Passande nog sammanföll träningsvärk och snöfall så jag valde att ta vilodag. I dag ska det dock ut och springas i solen. :)

Jag älskar Visby! Så praktiskt då att min pojkvän bosatt sig där, i innerstaden till och med. Jag tillbringade helgen som var där. S skrev högskoleprovet och jag shoppade loss under tiden. Vet inte vad det är med Visby för jag blir alltid så shoppingsugen när jag är där. Fast jag har tillgång till samma butiker i Stockholm.

Här är vad jag lyckades inhandla under lördagen:
.Ett par replayjeans (reapris 699, ord.pris 1299)
.Två par crockerjeans (299 + 399 kr)
.Två toppar från JC med puffärm; en randig och en prickig
.Måttsats för bakning, från Rice
.Jättesöta dessertgafflar från Rice
.Jordgubbssnoppare (snart är det sommar! <3)
.Grapefruktsked
.Söta påsklämmor
.Två flaskor Zinfandel vin
..Och sist men inte minst - en iPhone!

Min gamla telefon har jag haft i nästan 4 år. För 3 år sen gick en högtalare i telefonen sönder så att det inte gick att höra något vid samtal, vilket tvingat mig att använda handsfree ända sen dess. Och varje gång det ringer är det samma visa - oj det ringer, måste rota fram telefonen ur väskan, var är handsfreen nudå? Oj den har trasslat in sig. Måste få loss den och få upp den till öret. Nej jag hann inte. Jäklar! Så kan man faktiskt inte ha det.

Jag hade skjutit upp mobiltelefonköp i över ett halvår nu, tyckte inte det var nödvändigt eftersom jag har en jobbmobil också, men så pajade min jobbmobil i torsdags och då fick jag nog! Efter mycket velande men också mycket noggrannt övervägande blev det till slut en iPhone. Det som talade emot var att jag hade velat ha en bättre kamera (fler mp samt blixt), men det som vägde över var att jag redan kör Mac och S har också både Mac och iPhone, så i och med mitt nya förvärv blir vi mer kompatibla. Nu kan vi t.ex. synka våra kalendrar automatiskt. Det är ett väldigt stort plus när man har pojkvän som jobbar på annan ort på oregelbundet schema. Det är helt omöjligt att ha i huvudet när han är hemma och när han är borta. Dessutom har iPhone funnits rätt länge nu så det är liten risk för buggar och Apple gör stabila produkter - vilket jag verkligen inte kan säga om Microsoft.

Helgen gick inte bara ut på att shoppa, även om man lätt kan tro det. Vi åt också väldigt god mat. På lördagen lunchade vi på Ryska Gården, ett av mina favoritkaféer, beläget vid Stora torget. Där serverar de (till synes) traditionell gotländsk mat. Kaféet är inrymt i ett sött litet hus som inhyste en rysk handelsgård på medeltiden. Väggarna är dekorerade med väggmålningar från 1700-talet. De tar inte kort och man får gå ut för att gå på toa. Vi åt gotländsk pytt till lunch, vilket innebar rotfrukter som ångats och sen grillats samt rökt fårkött och starkt sidfläsk. Hela rätten luktade brandrök. Det var jättegott och S var helt lyrisk efteråt. Ja vi älskar god mat båda två. Finns inget bättre!

På kvällen var vi bjudna hem till ett par av S kollegor på middag. Vi serverades fantastiskt goda revbensspjäll och en härligt krämig rotfruktsgratäng. Till det drack vi vinet jag köpt tidigare under dagen. Till efterrätt blev det hemgjord hallonsorbet. Efter maten blev det TP. Efter en lång och segdragen match, där vi kunde konstatera att det finns väldigt mycket som vi inte vet, så segrade jag och S äntligen vid 02 och tackade för oss kort därefter. Det var en fantastiskt trevlig kväll och att tiden går fort när man har roligt stämde verkligen.

Söndagen var inte lika lättsam och roligt tyvärr. Vi sov första halvan av dagen. Sen var det dags att sätta igång och arbeta. S granne hade tagit ner ett valnötsträd som stod i hennes trädgård och eftersom S älskar att snickra och gör det väldigt seriöst så hade han ordnat så att han kunde få ta med sig de fräscha delarna av stammen för att göra plankor av. Vi fick börja med att åka runt och jaga en bil med dragkrok då den vi skulle ha lånat helt plötsligt inte var tillgänglig. Sen for vi och hämtade släpvagn. Köpte med oss jättegoda baguetter från Ryska Gården innehållandes rökt fårkött och fårost, vilket fick bli lunch. Sen började arbetet med att bärga stockarna. Det gick så där. De största bitarna fick vi lämna, men vi fick ändå med oss en hel del.

Sen åkte vi till en man med såg som S fått kontakt med. Meningen var att vi skulle lämna virket där och så skulle S åka dit en dag i veckan och såga upp stockarna till plankor. Men de var så ivriga så de satte igång och såga direkt. Och jag säger bara det - har nog aldrig frusit så mycket på Gotland som den här helgen! Det var helgrått, dimmigt, och blåste kalla fuktiga vindar från havet som gick igenom precis alla kläder. Burr! Så medans "pojkarna" sågade så satte jag mig i bilen och lekte med mina telefoner. Det tog nästan två timmar, och bilen hann bli rejält kall under tiden! Klockan var närmare 21 när vi kom tillbaka till Visby så vi åkte och köpte gott bröd och pålägg, och sen gjorde S lyxiga smörgåsar till mig medan jag stod i duschen och återfick värmen. Jag är kanske inte riktigt klok som stod ut med den här dagen, men vad gör man inte för den man älskar? Nästa helg är det S som följer med mig för att besöka min mormor, men det hoppas jag inte ska behöva innebära några uppoffringar för någon. Han sa ja helt frivilligt redan innan jag berättade att man passerar Haglöfs Outlet på vägen ;)

Nu är jag tillbaka igen. Det blev inget Vasalopp om någon undrar, jag la ner den idén. Det var många olika faktorer som spelade in, men genomgående var att det inte kändes roligt och det är faktiskt ingen vits att åka ett 90 km långt lopp på skidor om man inte känner någon som helst glädje inför det.

Två stora förändringar har skett i mitt liv sedan december. Den första är att jag och min pojkvän håller på att bli sambos i hans lägenhet. Det innebär att jag överger min lilla stad där jag bott i snart två år, för att bli stockholmare på riktigt. Det känns riktigt bra.

Den andra förändringen är att jag blivit med gymkort på Balance Gym. Från att ha sprungit utomhus i ur och skur 4 ggr/vecka varvat med oregelbundna besök på F&S eller lokala gymmet som erbjöd spinning, step och boxercise så har jag nu blivit en riktigt seriös gymtjej. Jag är nog på gymmet i snitt 4 dagar per vecka sedan årsskiftet, och det är då medräknat de dagar jag är "hemmahemma" och inte har tillgång till Balance. På gymmet brukar jag köra löpning, spinning och crossfit för kondition samt gymövningar, kettlebells och core för styrka. Jag har till och med tagit hjälp av PT för att få ett eget träningsprogram för att stärka mina struliga axlar. Utöver gymmandet försöker jag springa utomhus minst en gång i veckan samt promenera eller cykla till och från jobbet (7,5 km en väg). Jag och pojkvännen har också tagit itu med våra matvanor och tack vare detta gått ner drygt 5-6 kg var sen årsskiftet. Jag har lyckats fixa 4 magrutor och är mycket stolt över dem, men har ändå en del ytterligare att slipa på innan jag är nöjd.

Ikväll blir det kettlebellsträning med några kollegor, därav bilden. Jag kan dock lova att vi samtliga kommer ha mer kläder på oss än mannen på bilden. Tror inte Balance, eller Bälans som jag brukar säga, är riktigt okej med att medlemmarna tränar i bodybuilderkalsonger...

I år skulle jag ta det luuuugnt med julklapparna. Jag skulle börja fundera så sakteliga men egentligen inte köpa några förrän typ sista dagarna innan jul. Och vad händer? Jo jag tog lönen när den kom och satte igång med att näthandla. 

Syster får en receptbok med medelhavsmat som jag köpt av min jultidningssäljande kusin. Jag visste inte att hon önskade sig receptböcker när jag beställde, så det var lite lucky shot.

Kusinerna får lite smått och gott (dataspel, film och böcker). Jag tror definitivt de kommer bli nöjda.

Svägerskan får två böcker som hon har på önskelistan. Jag är dock lite orolig att hon kommer få dubbletter, hennes önskelista var inte så lång.

S, pojkvännen alltså, ska få fyra saker som jag vet att han kommer bli glad för. Två av dem är inhandlade, den tredje ska inhandlas vid tillfälle och den fjärde är hemgjord (dock ej av mig). Törs inte riktigt skriva här vad han ska få ;)

Nu har jag fyra julklappar kvar. Mormor, mamma, pappa och bror. Mormor är svårast för hon har redan allt. Egentligen "ska" jag inte köpa något till henne, men jag vill så gärna göra det. Får fundera på det. De övriga ska inte vara så svårt att handla till. Jag har ganska bra koll på vad de tycker om och behöver.

Och Tomten, om du läser detta så får du gärna komma med ett paket som det här till mig på julafton!

Idag har jag befunnit mig utanför bekvämlighetszonen i hela 41 minuter och 56 sekunder. Jag och B (en av mina kollegor) sprang som vanligt efter jobbet. Förra veckan kom vi på oss själva med att mesjogga och snacka skit om jobbet, så vi sa då att nästa vecka, då ska vi springa! Och det gjorde vi idag. Jag har efter mitt senaste träningsuppehåll blivit väldigt bekväm med löpningen. Jag får inte upp farten, springer bara och såsar. B har lätt för att springa snabbt men behöver någon som sporrar honom att komma ut. Därför är vi ett perfekt träningspar. Det blev en runda på 8,5 km och jag fick verkligen slita. Nu märker jag också att jag har mindre slembildning och hostar mindre *hurra*

Min kusin E var och hälsade på mig i helgen. Vi har lyssnat på julmusik, bakat lussekatter och mjuk pepparkaka och gjort knäck och ischoklad. Det har varit jättemysigt. Dessutom har jag pyntat min lägenhet för advent. Jag tror jag är klar men kanske att jag kommer ändra på något. Var och handlade lite nytt igår på skyltsöndagen (halleluja, affärerna i min lilla stad var söndagsöppna för en gångs skull!). Jag köpte bl.a. en liten bricka med tomtar (perfekt för att servera julfikat på), kaffeservetter med samma motiv, två ljusslingor med glaskulor (jag skulle bara ha en men det var tag 2 betala för 1), små röda julgranskulor, ett rött blockljus och en ljuslykta. Köpte också två st outslagna amaryllis, en röd och en vit, och två röda krukor till. Från förrådet tog jag fram två adventsstjärnor, två kulljusstakar och en ljuslykta. Det tog ett tag att bestämma vilka stjärnor jag skulle ha, men till slut blev det de på fot och inte de hängande stjärnorna. Mest för att de med fot var enklast att ställa upp. Ska ta och fixa en bild nån dag.

Förutom pyntande och bak så har jag sett på Sunes Jul, Ensam hemma (filmen ni vet) och SVT:s sändningar från Globen Horse Show. Ett litet träningspass har jag orkat med också. Och så har jag målat tånaglarna knallrosa! Som avslutning på helgen fick jag sällskap av min fina underbara S ett par timmar, innan han var tvungen att åka. Vi hinner knappt ses alls nu och det suger. Saknar honom jättemycket! Men i mellandagarna ska vi få en hel vecka tillsammans och det ska bli underbart.

Veckorna bara rusar iväg och det är redan advent och nästan december. Och jag känner att jag inte hinner med! Nu är det dock inte julen jag stressar inför, utan Vasaloppet! Den 7 mars nästa år ska jag ställa mig och åka 9 mil skidor och jag känner mig absolut inte redo för det. Visst visst, det är tre månader kvar, men om tiden fortsätter gå så här fort så kommer det säga swish och så är det dags. Jag måste-måste-måste skärpa mig och sätta igång med styrketräningen! Skyller på att jag inte hinner, men det är en ganska dålig ursäkt ändå. Styrketräna hinner man alltid. Om man vill. Och det är väl där det brister - jag tycker styrketräning är hur tråkigt som helst! Jag gillar bodypump, styrketräning i grupp, men dessa pass har en tendens att krocka med min övriga träning, så det blir sällan av. Nu har jag bestämt mig för att i alla fall träna lite hemma varje dag. Situps, armhävningar och rygglyft. Jag började imorse, klockan ringde kl 6. Först 40 min rask promenad, sen 20 min styrka. Ska försöka gör det här till en rutin. Men som man säger: en gång är ingen gång, två gånger är en vana...

I förrgår kväll fick jag ok av S (jag hade iofs redan bestämt mig), men sen glömdes det bort lite. Igår efter jobbet kom jag mig äntligen för och tog bort den. Så nu är jag helt piercingfri. Det känns inte konstigt alls faktiskt. Trodde det skulle kännas konstigt i munnen, tomt, men nej. Skönt! :)

Min astmamedicin verkar funka förresten. Jag märker det inte direkt själv, men mina medjoggare säger att jag hostar betydligt mindre nu. Woho! Igår var det Friskis & Svettis crosstraining, dvs utomhusträning i grupp där vi varvar distanslöpning med intervaller/rusher och styrketräning (mest core). Intervallerna kändes jättebra, men sen stumnade benen totalt sista två km. Kanske inte så konstigt, det blev 11 km totalt igår varav ganska mycket högpuls. Jag cyklade till och från träningen (ca 6-8 km) och dessutom sprang jag ganska hårt i måndags och var på gympa i söndags. Nu blir det 1-2 dagar vila, ska sikta på ett lugnt långpass torsdag eller fredag. Jag har plockat fram min bok om löpning och sett att fått min dos av högpulsträning för den här veckan och att jag bör varva med lugnare pass (typ prattempo) så jag ska väl försöka med det. Även om jag är himla dålig på att springa långsamt...

Ta ur eller inte?

Idag vill jag bara gå i ide. Krypa ner under täcket, lägga kudden över huvudet och bara gömma mig från världen.

Jag har lite problem som jag borde ta itu med men jag är inte tillräckligt stark för att göra det och tänker hellre att det kan nog lösa sig om jag bara låter tiden gå. Jag behöver kanske inte agera till max. Det kanske räcker att bara ta upp sakerna till diskussion med dem det berör. Jag hoppas. Jag upplever att en stor del av problemen grundas i omognad och jag hoppas innerligt att mognaden faktiskt ska infinna sig snart. Men det är nog dumt att gå och hoppas. Jag har gjort det så många gånger förut och det har aldrig hänt. Jag är mycket vilsen just nu. Jag vet inte vad jag vill eller vad jag måste göra. Allt är med andra ord precis som vanligt!

Är det bortkastat att putsa fönster som vetter mot en byggarbetsplats där det borras, sprängs och grävs varje vardag? Jag vill göra rent dem, men det är trist om resultatet inte består. Solen skiner idag för en gångs skull, och det gör att det syns hur smutsiga fönstren är. De putsades senast i början av januari (antar jag, jag flyttade in i mitten av januari). Well well, eftersom solen skiner så kan jag ändå inte putsa fönstren idag eftersom de ligger i söderläge, så jag får lite tid på mig att bestämma mig.

(Inser att jag måste börja ha med mig kameran oftare så jag kan ta personliga bilder till bloggen.)

Igår fick jag en ny kärlek! En liten pålle vid namn Romeo stal mitt hjärta. Världens sötaste lilla häst mötte mig i spiltan när jag kom till ridskolan idag. Han påminde mig väldigt mycket om min förra ponny samt min vän J:s ponny som jag red ganska mycket. Det bara måste ha varit minst hälften connemara i denna grabben, syntes framför allt på ansiktet och på hans ganska kraftiga kroppsbyggnad med stor rejäl rumpa. Han var ca 7-8 år och hade en härlig mörkbrun färg med gula nyanser i botten. Jag kom i god tid till lektionen så vi hade massor med tid till att stå och gosa i stallet innan ridningen. Han var lite bufflig och otålig att få komma igång, men verkligen supermysig att rida. Han var inte enkel att rida, men han passade mig som handen i handsken och jag fick äntligen visa att jag faktiskt kan rida. Jag tror inte någon kan förstå hur skönt det känns! Efter såna här ridlektioner förstår jag varför jag håller på med hästar.

Efter ridlektionen berättade ridläraren att de haft mycket problem med Romeo och till och med plockat bort honom ur ridskoleverksamheten en period. Han har nämligen en tendens att spänna sig och gå lite på snedden om man inte verkligen rider honom, och då får han så märkligt rörelsemönster så att han ser ut att vara (och känns) halt. Ju mer han tillåts gå så desto svårare blir det att få honom att gå "vanligt". Han är kollad av veterinär och det är absolut inget fel på honom. Nu har han precis börjat gå lektioner igen och han går bara lektioner med duktigare elever som klarar av att rida honom ur spänningarna. Jag känner mig hedrad som fick rida honom (även om alla i min grupp är så duktiga så att de också utan problem skulle kunna rida honom).

I natt drömde jag att jag tävlade dressyr med Romeo och det är stort. Jag har inte ens tänkt tanken att kunna tävla igen sen jag återupptog ridningen efter mitt uppehåll, för jag har känt mig så himla dålig. Och tanken har också börjat spira, att om ridskolan känner att han inte kan vara kvar i verksamheten eftersom han bara fungerar med vissa elever, så kanske, kanske jag kan få köpa honom. Och detta tänker jag utifrån en enda timme med honom. Jag har inte ens sett någon annan rida honom och jag har ingen aning om ifall han kan hoppa, om han är trafiksäker, om han går att sko och lasta, och allt det där andra som är viktigt att tänka på när man ska köpa häst. Jag får ta reda på om han går att använda till att dra hem stockar från skogen. Klarar han det så tror jag övertalningen av S är klar ;)

Glögg är fantastiskt gott, jag älskar verkligen glögg. Jag gillar faktiskt lättglöggen bäst. Vinglögg är ganska gott också men starkglöggen smakar mest sprit. Till min fest i fredags hade jag köpt 6 olika flaskor glögg + 3-pack småflaskor från Blossa. Vi började med den norska Herrgårdsglöggen, en vitvinsglögg med 12,5% alkohol. Den var väldigt söt och god. Dessvärre fick jag inte så mycket av den då jag som värdinna serverade alla mina gäster först, så kvar till mig blev bara några matskedar. Till desserten värme jag Skogsglögg (rödvinsglögg med smak av lingon och blåbär), Dufvenkrooks Xmas Delight (starkglögg smaksatt med kakao) och vanlig röd Blossa lättglögg. Skogsglöggen var god men inte så kryddig som jag är van vid att glögg brukar vara. Xmas Delight var en intressant smak, gott med kakao och passade utmärkt till kladdkakan jag bakat, men en något ovan upplevelse att få det i kombination med glöggkryddor. Senare på kvällen groggade jag på vit rom, Blossa 09 Clementin och lime tonic. Det var riktigt gott faktiskt. Den sjätte glöggen jag köpt, Blossa trestjärnig spetsad med cognac, öppnade vi aldrig så den spar jag till senare tillfälle, liksom småflaskorna.

Funderar på att ta mig lite glögg ikväll när jag kommer hem från stallet. Tycker jag har förtjänat det =9

Det är som att någon har öppnat en dammlucka. Helt plötsligt bara väller arbetsuppgifterna in. För andra dagen i rad har jag full beläggning. Hoppas det håller i sig! Men jag märker också att det är lite ovant att faktiskt ha mycket att göra. Jag får ta mycket pauser för att orka med. Ett bra tillfälle att uppdatera bloggen då.

Ringde min ena ridskola imorse, den där jag själv har betalat för abonnemanget. Talade om dels att jag inte kommer idag (S är hemma och jag vill umgås med honom för det dröjer länge till nästa gång) och även att jag inte vill fortsätta nästa termin. Jag trivs ju inte så bra i den gruppen. De jag rider med är jättetrevliga, det är inte det, men vi är inte på samma nivå. De är så duktiga så att de kan få sina hästar lösgjorda helt på egen hand, medans jag behöver mer uppstyrda övningar för att komma till ridning. För mig känns det inte som vi gör något på lektionerna, vi rider bara runt runt. Jag jobbar så gott jag kan med hästen, men utan större framgång. Så min ridlärare och jag kom fram till att jag ska provrida i en grupp imorgon kväll, istället för att rida med min grupp på lördag, och om jag trivs bättre där så får jag byta. Jag hoppas att det kommer funka bättre, för jag vill egentligen inte sluta rida. Men jag vill inte heller komma hem efter varje ridpass och vara så missnöjd som jag varit de här senaste veckorna.

Så nu ska jag slänga iväg lite mail och läsa på lite till inför arbetsmarknadsdagen imorgon, innan jag får åka hem. Har stora förväntningar på morgondagen, det ska bli riktigt kul!