Blogg.se suger
Här hade jag skrivit en lång text om gårdagens prestation i Bellmanstafetten, men när jag ville lägga in en bild så försvann allt jag skrivit!
Jag sprang i alla fall de 5 kilometrarna på 21:22 vilket var nytt PB men 22 s från mitt mål. Jag är jättenöjd ändå med min prestation för det är en bra tid och jag har känt mig rejält risig senaste veckan. Mitt lag var bara tredje bäst av företagets 4 lag, men vi var ändå topp 15, och med ett toppat lag (där jag fått vara med som företagets snabbaste tjej) hade vi enligt redovisade sträcktider kommit TVÅA i mixedklassen. Grymt bra sprunget av oss!
Oboy + Daim
Föll för frestelsen när jag hittade den här på City Gross igår:
Oboy med små daimbitar i. Jag som inte ens brukar dricka Oboy! Men det lär ska vara bra som återhämtningsdryck efter träning, precis lika bra som t.ex. Gainomax. Och Daim tycker jag om!
Tog ett glas nu efter mitt nyss avslutade 17-kilometerspass, och JA den är god! Måste nog ta mig ett glas till ;D
Pryljunkie
Jag är en prylnörd. Sportprylsnörd. Jag vill ha allt! Jag har tre par springskor i skohyllan i hallen märkte jag härom dagen. Två par är aktiva, de tredje ska kasseras. Men det tar emot. De kan säkert användas till någonting. Jag har ytterligare ett par löparskor, för orientering och terränglöpning, i garderoben. Jag har den häftigaste GPS-klockan. Jag har en hel stor sänglåda fylld med träningskläder. Plus vinterträningskläderna som finns i förrådet. Jag har en mtb, längdskidor, rullskidor och inlines. Jag har ett lyxigt liggunderlag och en varm sovsäck som klarar vintertemperaturer. Jag har tre förstklassiga ryggsäckar för löpning och vandring; i strl 8, 30 och 75 liter. Steg för steg betar jag av önskelistan men den verkar hela tiden fyllas på. Och nu börjar jag komma till att vilja ha extra uppsättningar av allt. Aja baja! Det finns ett ord för det och det är resursslöseri.
Här är ett utdrag av vad jag önskar mig nu:
- Egendesignade färgglada springskor. Typ som man kan beställa från Nike och vid kampanjer också från Adidas. Det är både tråkigt och opraktiskt med vit botten som i princip alla löparskor har.
- Ett extra par hellånga löpartights. Jag har bara ett par, som jag sliter hårt på under höst och vår.
- Ett extra par knälånga tights. Har två par varav det ena paret är svårmatchat (röda revärer - mina tröjor går mycket åt rosa och lila) och de andra helt enkelt bara är fula. Testar gärna kompressionstights.
- Cykelglasögon, för att slippa få insekter och grenar i ögonen när jag cyklar landsväg respektive terräng.
- Cykelkläder för kallare väder. Vet inte riktigt vad jag behöver men ett par hellånga tights med "blöja" i alla fall.
- Ännu en löparryggsäck, ca 20 liter, så att jag kan springa till jobbet med ombyte och necessär nedpackat.
- Kläder från Houdini bara för att de verkar så himla mysiga.
(Samtliga bilder lånade från addnature.se)
Om vila
En gång i tiden vill jag minnas att jag sov bättre när jag tränade. Nu har jag hamnat i ett tillstånd då jag sover dåligt vare sig jag tränar eller ej. När jag inte tränar byggs stressnivåerna upp i kroppen och jag sover oroligt för att jag inte får ro. Men nu när jag tränar kör jag så hårt så att mina ömma muskler håller mig vaken. När ska jag hitta balansen? Jag inbillar mig att det blir bättre bara jag "kommer ikapp" konditionsmässigt, jag har ju tagit det rätt lugnt under sommaren, men det är nog bara önsketänkande.
Jag blir i alla fall väldigt kinkig när jag inte får mina 7 timmars nattvila. Jag blir lättretlig, oförmögen att tänka och mitt självförtroende rasar. Nu har jag haft två (eller är det ännu fler?) kassa nätter i rad och det känns inte alls bra. I dag blir det vila. Sen är planen att köra hårt med träningen veckan ut (dvs stå ut med tröttheten ett tag till) för att därefter träna ganska begränsat kommande tre veckor. Jag har tre eller fyra lopp nu de närmsta 4 veckorna och jag brukar prestera bäst om jag vilar helt sista dagarna innan tävlingen. Sen ska jag (försöka) ta en lugn vecka. Kroppen bygger ju upp sig under vilan.
Hjärnan vill mer än kroppen orkar
Igår sprang jag intervaller på löpbandet på Balance, fem stycken tusingar (4:00-tempo) + upp- och nerjogg. Total sträcka 10,3 km. Tid 53 minuter (ca). Galet tungt var det. Är mäkta imponerad att jag kom igenom passet som jag hade planerat det. Jag som inte alls gillar intervaller! Som mest var jag uppe på 95% av maxpulsen. Såna siffror är jag i princip aldrig i närheten av annars när jag springer. Men jag pallade. Stolt!
Sen sov jag dåligt. Benen var "febriga". Kroppen ömsom svettades, ömsom frös. Jag hade sagt på kvällen att jag tänkte cykla tisdag förmiddag och springa (Running Club på Balance) på kvällen. Men efter den oroliga natten vaknade jag till regn som smattrade mot fönsterblecket och jag tog genast bort cyklingen ur planeringen. Istället åkte jag till Ikea. Fikade med jordgubbscheesecake och kaffe (bara 20 kr) och bunkrade upp på bra-att-ha-saker. Köpte också skorpor och hjortronsylt i deras matbutik. Trevligt att ha hemma i höst! :)
Kom nog på minst en handfull ursäkter sen varför jag inte skulle behöva springa på kvällen, men jag lyckades avfärda varenda en. Cyklade till gymmet. Hade bara cyklat ett par minuter när himlen fullkomligen öppnade sig. Jag tycker sånt är roligt, kan inte låta bli att skratta. För vad ska man annars göra? Kom fram helt dyngsur, men det gjorde inget - jag skulle ju ändå bli blöt sen. På schemat för dagen stod - intervaller! Woho! Fortfarande inte min favorit men jag bet ihop och körde ett riktigt bra pass. Det kändes ordentligt i benen när jag cyklade hem kan jag lova.
Nu säger hjärnan "snääälla Karin, jag vill cykla imorgon, jag vill inte vila!". Men jag SKA vila. Hjärnan vill mer än vad mina ben och min rygg orkar med. Jag är inte i samma form som jag var i våras när jag tränade som mest och jag måste ge musklerna en rimlig chans att ta sig dit utan att jag skadar mig på vägen. Det är lätt att glömma bort hur "det var" för inte allt för länge sen. Jag började springa regelbundet för bara två år sen. Innan dess tränade jag kanske 1-2 ggr i veckan. I början hade jag ont i benhinnorna mest hela tiden. Sen i mars 2009 sprang jag mitt första riktiga millopp (Tjurruset ej inräknat) och det gick väl rätt hyfsat, men då hade jag sönder min fot. Jag supinerar rätt kraftigt på höger fot, och mina skor som jag köpt nya föregående september visade sig i mars redan vara helt snedslitna så jag sprang ett millopp på maxkapacitet i sneda skor, och sen ville inte min fot mer. Jag vilade i ca 6 veckor. Sen när jag skulle börja träna igen fick jag influensa och var borta i två veckor. Sen kom jag igång igen, för att återigen insjukna i nån slags kortinfluensa. Det hände upprepade gånger förra året. Jag missade 70% av mina planerade lopp pga fotskadan och mina återkommande sjukdomar.
Nu har jag, peppar peppar, haft mitt friskaste år på länge, och jag hoppas att det håller i sig. Jag tror att det beror på följande:
1. Jag fick min astmadiagnos i november förra året och i och med det började jag ta mediciner som gjort mig mindre infektionskänslig i luftvägarna.
2. Jag äter bättre. Mindre kolhydrater och mycket mer frukt och grönt.
3. Jag har tagit ner mina förväntningar och målsättningar. Jag gör det jag tycker är roligt, när jag känner för det. Vill jag inte träna en vecka så gör jag inte det. Vill jag träna 12 pass en vecka så gör jag det. Jag gör saker för min egen skull i högre utsträckning nu och mindre för att jag "förväntas göra det".
4. Kroppen har vant sig vid belastningen och blivit jämnstark. Alla komponenter har kommit till samma nivå i styrka.
Jag har satt upp en del mål för höstens lopp och även vågat mig på att anmäla mig till några lopp nästa år, men jag tar det inte på så stort allvar. Jag vill gärna ha ett nytt pers på 5 och 10 km. På halvmaran blir det pers hur jag än gör eftersom jag aldrig sprungit distansen tidigare. Och jag vill gärna hinna med en till ultra innan året är slut. Lyckas jag med allt detta så blir jag jättelycklig. Jag har realistiska mål som jag borde kunna klara. Men gör jag inte det så är det inte hela världen heller. Jag tränar inte för att tävla, jag tävlar för att träna. För att motivera mig själv att ta mig över ännu fler hinder och för att få kvitto på att det jag gör faktiskt gör mig bättre; snabbare och starkare. Att jag blir snabbare och starkare vet jag innerst inne. Man måste inte springa Tjejmilen eller Stockholm Marathon för att märka det. Men det är kul att få sina resultat registrerade i böckerna. Lämna ett litet avtryck.
Träning och mer träning
Kom hem från Österrike i måndags kväll, trött men träningssugen. Det blev bara ett enda löppass när jag var borta, men desto fler promenader. Invigde min nya fina jacka från Haglöfs under en regnig kvällspromenad upp på Kapuzinerberget i Salzburg och till min stora glädje höll den helt tätt. Jag hade hoppats på en hike i Alperna men vädret var inte riktigt på min sida så vi tog bilen upp ovanför trädgränsen och knatade bara de sista 200 metrarna upp på en lagom topp där man kunde sitta ner och ta sig en öl och beundra utsikten.
I tisdags kunde jag så äntligen börja träna igen "på riktigt". Jag cyklade till Balance för att delta först i Running Club och sen kettlebells. Running Club, gruppträning på löpband, var trevligt som vanligt. Vi var bara två deltagare. Jag tog slut alldeles i sista spurten då vi skulle springa så fort vi kunde i 2 minuter. Benen flög iväg, sprang nästan ifrån kroppen, men halvvägs igenom 2 minuter tog luften slut. Det var som att syret tog slut i luften i rummet. Jätteobehagligt. Jag drog ner på tempot och pallrade mig i mål (i rätt så okej tempo ändå, ca 4:15). Sen var det dags för kettlebells. Och det gick bara inte. Det gick inte. Jag hade andnöd och mådde illa. Tog dubbel dos Bricanyl men det hjälpte bara lite så jag blev tvungen att avbryta passet efter mindre än en kvart. Surt.
I onsdags kände jag för ett långpass löpning så det fick det bli. Sprang förbi Drottningholm och ut på Lovön. Tänkte att jag skulle springa samma stig som jag försökte cykla när jag var ute med min mtb sist. Då tappade jag bort stigen ungefär halvvägs, så jag tänkte jag skulle försöka hitta fortsättningen nu. Det gjorde jag. Men det ledde bara runt i en cirkel, jättemärkligt. Så då skulle jag springa hem. Och jag sprang så klart åt fel håll. Hade inte en tanke på att jag hade iPhonen med mig som musikspelare och att jag kunde kolla på kartan med den *klant* Någonstans mellan Lovö kyrka och Lovö vattenverk gick jag in i väggen. Både ork och vatten tog slut. Och fortfarande inte en tanke på att jag hade en telefon med mig och kunde försöka ringa efter hämtning, så jag fortsatte springa och tog mig så småningom de 12 kilometrarna jag hade hem (med stopp i ett stall längs vägen för att fylla på vatten). Sen hade jag ont, så ont, i hela baksidan. Värst i rumpan. Och jag insåg att ska man ut och springa långt så får man inte slarva med maten som jag gör nu när det är varmt. Då orkar man inte. Jag hade bara ätit några smörgåsar den dagen...
Under torsdagen hände inget av intresse då S gett mig träningsförbud. Jag fick inte ens promenera eller cykla till jobbet. Nehepp. Jag var ganska rastlös under dagen, men under eftermiddagen kom tröttheten smygande och vid 19-tiden kollapsade jag i soffan. Jag behövde vila helt klart! I går gav jag mig ut på en feelgood-runda, bara för att få springa utan smärta. Det blev 7 km lugn jogg i Hagaparken. Superskönt. Det var varmt men inte så att det störde. Kanske att jag äntligen blivit acklimatiserad nu? Därefter blev det ett corepass på Balance.
I dag började jag dagen med en cykelrunda. Det blev totalt 36 km/ca 1 h 20 min ut mot Ekerö. Mötte en himla massa landsvägscyklister men det var bara jag som körde mtb. Hade ingen chans mot dem i tempo men tyckte nog jag trampade på rätt bra ändå. Ryggen protesterade lite, är inte alls van vid körställningen. När jag hoppade av cykeln kände jag att jodå, även om det är lätt att få bra rull på cykeln, så är det fortfarande väldigt bra träning och låren och baksidan var ganska trötta. Nu har de återhämtat sig och jag överväger om jag ska köra ett löppass också ikväll. Jag är väldigt sugen. Men det är en dag imorgon också. Jag kanske ska lattja med min nya vätskeryggsäck istället, en Osprey Raptor 10 som jag köpte idag. Jag är inte 100 på att jag ska behålla den. Den är främst gjord för mtb men jag hoppas att den ska funka bra att springa med också. Jag tänkte provpacka den och jogga fram och tillbaka i lägenheten och se hur det känns. Den är i alla fall väldigt fin! :)
Tung vecka, nya tag, cykelvurpor och snart utrikes
Har haft en riktigt jobbig vecka tyvärr. Semestern blev inte som den borde ha varit. Det var mycket som gick fel. Många känslor som kom upp till ytan som jag inte visste att jag kände. Träningen fungerade inte pga problem med magen och jag sov dåligt hela veckan = jag blev ett vrak! Men i fredags kom jag äntligen hem. Då var jag 16 timmar försenad eftersom flygplanet jag skulle ha flugit med på torsdag kväll gick sönder precis innan så den flygningen blev inställd. Känns dumt att bli så mycket försenad när en flygning som skulle ha tagit 35 min blev inställd, men så var det med det. Jag kom hem, det var det viktigaste.
Sen tog jag nya tag. Jag åkte till Pedalogerna och köpte min vackra helt underbara nya mtb - Kona Blast. Avstod från att ta premiärturen och åkte istället in till city. Prio #1 var att hitta cykelskor eftersom Pedalogerna inte hade några i min storlek, men jag misslyckades med det uppdraget. Dock hittade jag en massa annat trevligt, som ett par nya gladiatorsandaler (mina gamla som hängt med i 14 år!!! gick i graven i Visby), träningsjackan Haglöfs Shield som jag dregglat så länge över, en pocketbok att ta med till Österrike och en militärgrön höstjacka. Jag tog middag på sushistället inne i Kungshallen - stor sushi och ett glas vitt, och sen blev det bio. White material. Lite för allvarlig och hemsk för att jag skulle kunna ta in just denna dag. Sen åkte jag hem och sov och gissa om jag sov gott!
Igår var jag in på Bromma Skidsport som trots namnet också säljer cykel- och vattensportprodukter (ex surfingbrädor). De hade mtb-skor i min storlek så jag köpte mig ett par och åkte hem och skruvade ihop allt. Sen blev det dags för premiär. Hade läst på nätet om en stig nära Drottningholm, Fornstigen, som skulle passa för mtb-åkning. Jag bestämde mig för att försöka med den då jag bor ett par km från Drottningholm. Övade på vägen dit på att få i och ur SPD-blocken i tramporna. Lite småknepigt. Sen hittade jag min stig. Drygt två meter (!) in på stigen kom första vurpan. Det började med en uppförsbacke och jag hade alldeles för hög växel i. Jag hann inte växla ner och lyckades inte få loss fötterna när jag skulle sätta ner ett ben och stödja mig på. Jag hoppade upp och fortsatte. Hade nog inte cyklat mer än 20 meter så kom nästa vurpa. Återigen för att jag ville sätta ner en fot men inte hann få loss skon från pedalen. Ungefär halvvägs på slingan, som gick blandat på skogsstigar (mest) och lite grus- och asfaltsvägar, så tappade jag bort fortsättningen av stigen och beslöt mig för att börja vända hemåt. Då hade jag varit ute i nästan två timmar och kommit upp i 5 vurpor. Händer och knän värkte. Jag valde asfalt tillbaka och tränade på att köra fort. Total tid för passet blev 2 h 22 min och distans 26 km. Drygt hälften var terräng. Trots vurporna och besvikelsen över att inte vara en naturbegåvning på mtb ;) kände jag ändå att jag lärde mig mycket och klarade vissa partier på slutet riktigt fint. Hade inte riktigt förstått hur tekniskt krävande det är att cykla i terräng! Jag firade på kvällen med fransk potatissallad, rökt lax, vin och glass. Mhmm!
I dag är jag en ärrad kämpe. Benen är fulla med rivsår och blåmärken. Händerna värker, jag höll alldeles för hårt i styret och det känns i musklerna. Knäna ömmar vid vissa rörelser - hoppas det inte är allvarligt! I dag ägnas dagen åt att förbereda morgondagens resa. Strax efter kl 10 i morgon förmiddag flyger jag mot Wien. Woho! Har skrivit ut bokningsbekräftelser, tågbiljetter och Lonely Planets kapitel om Österrike (så himla smart att man kan köpa enskilda kapitel ur en bok som pdf och slippa släpa på hela boken!). Är lite sur för att mina endagslinser som jag beställda för över en vecka sedan inte hunnit komma. Vill helst ha såna när jag reser. I dag lyckades jag, efter två dagars sökande, i alla fall få tag på en reseförpackning med linsvätska. Har lite saker kvar att bocka av på att-göra-listan innan avresa, men inget stort. Behöver bestämma vad jag ska ta med för kläder, det är väl typ det. Borde träna framåt kvällen när det blir lite svalare. Lätt löpning är planen, om inte knäna protesterar. Sen kanske jag åker ut till mina underbara svärisar i kväll och övernattar där. De bor nära flygplatsen så det är praktiskt.
Nej nu måste jag återgå till sysslorna. Ciao så länge!