Seaside Secrets

Idag har jag befunnit mig utanför bekvämlighetszonen i hela 41 minuter och 56 sekunder. Jag och B (en av mina kollegor) sprang som vanligt efter jobbet. Förra veckan kom vi på oss själva med att mesjogga och snacka skit om jobbet, så vi sa då att nästa vecka, då ska vi springa! Och det gjorde vi idag. Jag har efter mitt senaste träningsuppehåll blivit väldigt bekväm med löpningen. Jag får inte upp farten, springer bara och såsar. B har lätt för att springa snabbt men behöver någon som sporrar honom att komma ut. Därför är vi ett perfekt träningspar. Det blev en runda på 8,5 km och jag fick verkligen slita. Nu märker jag också att jag har mindre slembildning och hostar mindre *hurra*

Min kusin E var och hälsade på mig i helgen. Vi har lyssnat på julmusik, bakat lussekatter och mjuk pepparkaka och gjort knäck och ischoklad. Det har varit jättemysigt. Dessutom har jag pyntat min lägenhet för advent. Jag tror jag är klar men kanske att jag kommer ändra på något. Var och handlade lite nytt igår på skyltsöndagen (halleluja, affärerna i min lilla stad var söndagsöppna för en gångs skull!). Jag köpte bl.a. en liten bricka med tomtar (perfekt för att servera julfikat på), kaffeservetter med samma motiv, två ljusslingor med glaskulor (jag skulle bara ha en men det var tag 2 betala för 1), små röda julgranskulor, ett rött blockljus och en ljuslykta. Köpte också två st outslagna amaryllis, en röd och en vit, och två röda krukor till. Från förrådet tog jag fram två adventsstjärnor, två kulljusstakar och en ljuslykta. Det tog ett tag att bestämma vilka stjärnor jag skulle ha, men till slut blev det de på fot och inte de hängande stjärnorna. Mest för att de med fot var enklast att ställa upp. Ska ta och fixa en bild nån dag.

Förutom pyntande och bak så har jag sett på Sunes Jul, Ensam hemma (filmen ni vet) och SVT:s sändningar från Globen Horse Show. Ett litet träningspass har jag orkat med också. Och så har jag målat tånaglarna knallrosa! Som avslutning på helgen fick jag sällskap av min fina underbara S ett par timmar, innan han var tvungen att åka. Vi hinner knappt ses alls nu och det suger. Saknar honom jättemycket! Men i mellandagarna ska vi få en hel vecka tillsammans och det ska bli underbart.

Veckorna bara rusar iväg och det är redan advent och nästan december. Och jag känner att jag inte hinner med! Nu är det dock inte julen jag stressar inför, utan Vasaloppet! Den 7 mars nästa år ska jag ställa mig och åka 9 mil skidor och jag känner mig absolut inte redo för det. Visst visst, det är tre månader kvar, men om tiden fortsätter gå så här fort så kommer det säga swish och så är det dags. Jag måste-måste-måste skärpa mig och sätta igång med styrketräningen! Skyller på att jag inte hinner, men det är en ganska dålig ursäkt ändå. Styrketräna hinner man alltid. Om man vill. Och det är väl där det brister - jag tycker styrketräning är hur tråkigt som helst! Jag gillar bodypump, styrketräning i grupp, men dessa pass har en tendens att krocka med min övriga träning, så det blir sällan av. Nu har jag bestämt mig för att i alla fall träna lite hemma varje dag. Situps, armhävningar och rygglyft. Jag började imorse, klockan ringde kl 6. Först 40 min rask promenad, sen 20 min styrka. Ska försöka gör det här till en rutin. Men som man säger: en gång är ingen gång, två gånger är en vana...

I förrgår kväll fick jag ok av S (jag hade iofs redan bestämt mig), men sen glömdes det bort lite. Igår efter jobbet kom jag mig äntligen för och tog bort den. Så nu är jag helt piercingfri. Det känns inte konstigt alls faktiskt. Trodde det skulle kännas konstigt i munnen, tomt, men nej. Skönt! :)

Min astmamedicin verkar funka förresten. Jag märker det inte direkt själv, men mina medjoggare säger att jag hostar betydligt mindre nu. Woho! Igår var det Friskis & Svettis crosstraining, dvs utomhusträning i grupp där vi varvar distanslöpning med intervaller/rusher och styrketräning (mest core). Intervallerna kändes jättebra, men sen stumnade benen totalt sista två km. Kanske inte så konstigt, det blev 11 km totalt igår varav ganska mycket högpuls. Jag cyklade till och från träningen (ca 6-8 km) och dessutom sprang jag ganska hårt i måndags och var på gympa i söndags. Nu blir det 1-2 dagar vila, ska sikta på ett lugnt långpass torsdag eller fredag. Jag har plockat fram min bok om löpning och sett att fått min dos av högpulsträning för den här veckan och att jag bör varva med lugnare pass (typ prattempo) så jag ska väl försöka med det. Även om jag är himla dålig på att springa långsamt...

Ta ur eller inte?

Idag vill jag bara gå i ide. Krypa ner under täcket, lägga kudden över huvudet och bara gömma mig från världen.

Jag har lite problem som jag borde ta itu med men jag är inte tillräckligt stark för att göra det och tänker hellre att det kan nog lösa sig om jag bara låter tiden gå. Jag behöver kanske inte agera till max. Det kanske räcker att bara ta upp sakerna till diskussion med dem det berör. Jag hoppas. Jag upplever att en stor del av problemen grundas i omognad och jag hoppas innerligt att mognaden faktiskt ska infinna sig snart. Men det är nog dumt att gå och hoppas. Jag har gjort det så många gånger förut och det har aldrig hänt. Jag är mycket vilsen just nu. Jag vet inte vad jag vill eller vad jag måste göra. Allt är med andra ord precis som vanligt!

Är det bortkastat att putsa fönster som vetter mot en byggarbetsplats där det borras, sprängs och grävs varje vardag? Jag vill göra rent dem, men det är trist om resultatet inte består. Solen skiner idag för en gångs skull, och det gör att det syns hur smutsiga fönstren är. De putsades senast i början av januari (antar jag, jag flyttade in i mitten av januari). Well well, eftersom solen skiner så kan jag ändå inte putsa fönstren idag eftersom de ligger i söderläge, så jag får lite tid på mig att bestämma mig.

(Inser att jag måste börja ha med mig kameran oftare så jag kan ta personliga bilder till bloggen.)

Igår fick jag en ny kärlek! En liten pålle vid namn Romeo stal mitt hjärta. Världens sötaste lilla häst mötte mig i spiltan när jag kom till ridskolan idag. Han påminde mig väldigt mycket om min förra ponny samt min vän J:s ponny som jag red ganska mycket. Det bara måste ha varit minst hälften connemara i denna grabben, syntes framför allt på ansiktet och på hans ganska kraftiga kroppsbyggnad med stor rejäl rumpa. Han var ca 7-8 år och hade en härlig mörkbrun färg med gula nyanser i botten. Jag kom i god tid till lektionen så vi hade massor med tid till att stå och gosa i stallet innan ridningen. Han var lite bufflig och otålig att få komma igång, men verkligen supermysig att rida. Han var inte enkel att rida, men han passade mig som handen i handsken och jag fick äntligen visa att jag faktiskt kan rida. Jag tror inte någon kan förstå hur skönt det känns! Efter såna här ridlektioner förstår jag varför jag håller på med hästar.

Efter ridlektionen berättade ridläraren att de haft mycket problem med Romeo och till och med plockat bort honom ur ridskoleverksamheten en period. Han har nämligen en tendens att spänna sig och gå lite på snedden om man inte verkligen rider honom, och då får han så märkligt rörelsemönster så att han ser ut att vara (och känns) halt. Ju mer han tillåts gå så desto svårare blir det att få honom att gå "vanligt". Han är kollad av veterinär och det är absolut inget fel på honom. Nu har han precis börjat gå lektioner igen och han går bara lektioner med duktigare elever som klarar av att rida honom ur spänningarna. Jag känner mig hedrad som fick rida honom (även om alla i min grupp är så duktiga så att de också utan problem skulle kunna rida honom).

I natt drömde jag att jag tävlade dressyr med Romeo och det är stort. Jag har inte ens tänkt tanken att kunna tävla igen sen jag återupptog ridningen efter mitt uppehåll, för jag har känt mig så himla dålig. Och tanken har också börjat spira, att om ridskolan känner att han inte kan vara kvar i verksamheten eftersom han bara fungerar med vissa elever, så kanske, kanske jag kan få köpa honom. Och detta tänker jag utifrån en enda timme med honom. Jag har inte ens sett någon annan rida honom och jag har ingen aning om ifall han kan hoppa, om han är trafiksäker, om han går att sko och lasta, och allt det där andra som är viktigt att tänka på när man ska köpa häst. Jag får ta reda på om han går att använda till att dra hem stockar från skogen. Klarar han det så tror jag övertalningen av S är klar ;)

Glögg är fantastiskt gott, jag älskar verkligen glögg. Jag gillar faktiskt lättglöggen bäst. Vinglögg är ganska gott också men starkglöggen smakar mest sprit. Till min fest i fredags hade jag köpt 6 olika flaskor glögg + 3-pack småflaskor från Blossa. Vi började med den norska Herrgårdsglöggen, en vitvinsglögg med 12,5% alkohol. Den var väldigt söt och god. Dessvärre fick jag inte så mycket av den då jag som värdinna serverade alla mina gäster först, så kvar till mig blev bara några matskedar. Till desserten värme jag Skogsglögg (rödvinsglögg med smak av lingon och blåbär), Dufvenkrooks Xmas Delight (starkglögg smaksatt med kakao) och vanlig röd Blossa lättglögg. Skogsglöggen var god men inte så kryddig som jag är van vid att glögg brukar vara. Xmas Delight var en intressant smak, gott med kakao och passade utmärkt till kladdkakan jag bakat, men en något ovan upplevelse att få det i kombination med glöggkryddor. Senare på kvällen groggade jag på vit rom, Blossa 09 Clementin och lime tonic. Det var riktigt gott faktiskt. Den sjätte glöggen jag köpt, Blossa trestjärnig spetsad med cognac, öppnade vi aldrig så den spar jag till senare tillfälle, liksom småflaskorna.

Funderar på att ta mig lite glögg ikväll när jag kommer hem från stallet. Tycker jag har förtjänat det =9

Det är som att någon har öppnat en dammlucka. Helt plötsligt bara väller arbetsuppgifterna in. För andra dagen i rad har jag full beläggning. Hoppas det håller i sig! Men jag märker också att det är lite ovant att faktiskt ha mycket att göra. Jag får ta mycket pauser för att orka med. Ett bra tillfälle att uppdatera bloggen då.

Ringde min ena ridskola imorse, den där jag själv har betalat för abonnemanget. Talade om dels att jag inte kommer idag (S är hemma och jag vill umgås med honom för det dröjer länge till nästa gång) och även att jag inte vill fortsätta nästa termin. Jag trivs ju inte så bra i den gruppen. De jag rider med är jättetrevliga, det är inte det, men vi är inte på samma nivå. De är så duktiga så att de kan få sina hästar lösgjorda helt på egen hand, medans jag behöver mer uppstyrda övningar för att komma till ridning. För mig känns det inte som vi gör något på lektionerna, vi rider bara runt runt. Jag jobbar så gott jag kan med hästen, men utan större framgång. Så min ridlärare och jag kom fram till att jag ska provrida i en grupp imorgon kväll, istället för att rida med min grupp på lördag, och om jag trivs bättre där så får jag byta. Jag hoppas att det kommer funka bättre, för jag vill egentligen inte sluta rida. Men jag vill inte heller komma hem efter varje ridpass och vara så missnöjd som jag varit de här senaste veckorna.

Så nu ska jag slänga iväg lite mail och läsa på lite till inför arbetsmarknadsdagen imorgon, innan jag får åka hem. Har stora förväntningar på morgondagen, det ska bli riktigt kul!

Måndag-fredag den här veckan var som en lång stafett utan uppehåll. Minuterna jag hade att sitta ner och pusta var inte många (ja okej, det var lugnt på jobbet, men ändå frustrerande eftersom jag visste om allt jag hade att göra när jag kom hem). Helgen däremot har släpat sig fram olidligt långsamt. S kom ner på fredagkvällen men var tvungen att åka igen redan till lunch på lördagen eftersom han skulle jobba på söndagen. Jag hade inte uppfattat att han skulle jobba då så jag blev rätt besviken. Dessutom har jag varit jättetrött (som jag alltid är på helgerna, jag blir så less!) och vädret har varit piss! Jag brukar verkligen inte klaga på vädret, men den här helgen har jag inte kunnat hitta något positivt med det.

Den rubriken såg jag precis på Aftonbladet. Det roliga är att om man läser artikeln så ser man att denna klädkollektion kommer att produceras i storlek S och M, där S motsvarar 36-38 och M 40-42. Jag bor i en liten stad som knappt har några andra butiker än Lindex så jag har handlat en del av dem senaste året, och JAG som har BMI på nästan 25 (har inte vågat ställa mig på vågen sen i somras men vet på ett ungefär vad jag väger) vilket är övervikt enligt vissa, köper alltid strl S. För att förtydliga - jag är på gränsen till övervikt och köper minsta storleken på kläder hos Lindex. Hur kan man då få det till att kläderna bara är för smala? Nä "journalisterna" på Aftonbladet är verkligen inte kloka. Men det vet väl alla redan. Jag skulle skämmas ögonen ur mig om jag blev tvungen att jobba för AB, det är då nåt som är säkert...

Det är ganska busy denna veckan. Idag var det löpning på morgonen och astmaläkaren på förmiddagen. Efter jobbet ska jag åka och handla inför min fest på fredag. Sen har jag ridlektion kl 20.40.

Imorgon är det konferens hela dagen, och JAG ska hålla i ett av föredragen! Gulp! Jag blir borta hela dagen och räknar med att vara helt slut när jag kommer hem. Måste övaövaöva på min presentation...!

På torsdag har jag ridlektion kl 18 och efter det ska jag baka och förbereda inför festen. Vill också försöka hinna med ett träningspass (löpning).

På fredag är det fest hos mig! Direkt efter jobbet ska jag hem och förbereda maten och ställa iordning samt svida om. Det kommer över lite folk, jag vet inte hur många. Vi ska dricka glögg (och lite annat) och förhoppningsvis ha en riktigt trevlig kväll. Hoppas också att grannarna håller sig lugna. Jag har faktiskt inte haft fest en enda gång sen jag flyttade in i januari, så de borde inte vara alltför gnälliga. Men tanten under hör tydligen ganska mycket när jag går omkring i lägenheten så jag är lite orolig. Tack och lov är det mest gulliga pensionärer i mitt hus.

Idag har jag varit hos en astmaläkare och jag förstår verkligen inte varför jag inte varit där tidigare. Han berättade och förklarade massor om mitt mående och kopplade ihop saker som jag inte haft en tanke på att koppla ihop. Han berättade varför jag inte var lika duktig på 100 m som på 60 m (då visste han inte ens att jag hade ett förflutet som sprinter inom friidrott). Han berättade varför jag till synes alltid är förkyld och varför jag så ofta vaknar med täppt näsa och halsont. Han berättade varför jag så ofta blir väldigt trött efter jag har tränat och varför jag så ofta känner mig febrig på natten.

Kortfattat om vad jag lärt mig idag:
Jag har diverse allergier; bl.a. mot björkpollen och katter. Det alla med den typen av allergier har gemensamt är att de har överkänsliga slemhinnor. Slemhinnorna i luftvägarna irriteras av allt möjligt; t.ex. rök, pollen etc. Det gör att slemhinnorna inflammeras, det bildas slem och halsen svullnar. När man tränar och blir andfådd innebär det att stora volymer luft pressas upp och ner genom luftvägarna. Det torkar ut de känsliga slemhinnorna och gör dem irriterade och inflammerade -> ansträngningsastma. Detta har jag stora problem med. Det "klassiska" astmasymptomet sägs vara att det känns som att andas genom ett sugrör. Eftersom jag aldrig upplevt mina luftrörsproblem så, har jag alltid trott att det inte rört sig om astma. Men astma är alltså så mycket mer än bara sugrörskänslan!

Nu har jag fått 4 mediciner utskrivna som jag ska ta. Tre av dem är för långsiktig behandling, och en för kortsiktig (inför fysisk ansträngning). Dessutom ska jag skölja näshålorna med saltlösning varje kväll för att spola bort sånt som kan irritera och orsaka inflammationer i slemhinnan. Dessvärre är jag en lat person som säkert kommer slarva med sköljningar, och jag misstänker också att det kan bli svårt att komma ihåg alla medicinerna, men jag ska verkligen försöka göra det här ordentligt. Det vore fantastiskt skönt om jag kunde bli av med mina luftrörsproblem och ständiga nästäppor. Och dessutom är jag väldigt nyfiken på vad det kan ge i löpningen. Mitt mål på milen är sub 45, och trots astma är jag bara 2-3 minuter ifrån det (pers 46:35, satt i mars 2009).

En gång i tiden var det definitivt sant. Jag älskade verkligen hästar. Jag älskade förvisso alla djur som gick att klappa på. I princip hela tonårstiden tillbringade jag i stallet. Jag tog alla chanser jag fick till att rida och jobbade ideellt hur många timmar som helst på ridskolan. Sen fick jag en egen ponny och så här i efterhand vet jag inte om det var bra eller dåligt egentligen. Jag är mina föräldrar evigt tacksam för att de köpte ponnyn till mig och betalade för den. Jag är oerhört lyckligt lottad som fick den möjligheten. Men det visade sig vara en svårhanterlig liten häst vi köpt, och ganska snabbt avtog min entusiasm för hästar och ridning. Även om jag utvecklades mycket som ryttare under de här åren så lärde jag mig aldrig rida ponnyn ordentligt och mitt självförtroende tog ganska stor skada. Så när jag flyttade hemifrån till en ny stad för att börja på universitetet blev det rätt naturligt att lägga ridhjälmen på hyllan.

För ungefär 1½ år sedan återupptog jag så ridningen. Jag rider inte alls i samma omfattning nu som tidigare. Idag har jag mycket svårt att tänka mig att skaffa egen häst igen. Blotta tanken på det får mig att rysa. Det är alltför mycket negativt förknippat med hästägande. Att rida på ridskola passar mig bra eftersom jag kommer dit, gör iordning min häst för veckan, rider, pysslar om hästen och åker hem sen. Jag behöver inte bry mig om stallhyror, foderstat, veterinär, hovslagare, utrustning. Jag behöver inte planera över huvud taget. Perfekt! Trots det känner jag att det är något som saknas när jag rider mina lektioner. Det är för opersonligt. Jag får varken någon relation till hästen eller till stallet där jag rider. Ganska ofta rider jag hästar som jag inte riktigt kommer överens med, hästar jag inte skulle ha ridit om jag fått välja fritt. Det känns lite tråkigt. Just nu lutar det åt att jag säger upp mitt ridabonnemang, eftersom jag inte tycker att det ger mig tillräckligt mycket glädje. Jag ska dock rida färdigt terminen. Just nu har jag begåvats med två ridabonnemang, då en av mina kollegor "gett" sina resterande lektioner till mig eftersom hon inte hinner utnyttja dem själv. Så ikväll blir det en tur till min nya(ste) ridskola. Spännande!