Jag är kär!
(Inser att jag måste börja ha med mig kameran oftare så jag kan ta personliga bilder till bloggen.)
Igår fick jag en ny kärlek! En liten pålle vid namn Romeo stal mitt hjärta. Världens sötaste lilla häst mötte mig i spiltan när jag kom till ridskolan idag. Han påminde mig väldigt mycket om min förra ponny samt min vän J:s ponny som jag red ganska mycket. Det bara måste ha varit minst hälften connemara i denna grabben, syntes framför allt på ansiktet och på hans ganska kraftiga kroppsbyggnad med stor rejäl rumpa. Han var ca 7-8 år och hade en härlig mörkbrun färg med gula nyanser i botten. Jag kom i god tid till lektionen så vi hade massor med tid till att stå och gosa i stallet innan ridningen. Han var lite bufflig och otålig att få komma igång, men verkligen supermysig att rida. Han var inte enkel att rida, men han passade mig som handen i handsken och jag fick äntligen visa att jag faktiskt kan rida. Jag tror inte någon kan förstå hur skönt det känns! Efter såna här ridlektioner förstår jag varför jag håller på med hästar.
Efter ridlektionen berättade ridläraren att de haft mycket problem med Romeo och till och med plockat bort honom ur ridskoleverksamheten en period. Han har nämligen en tendens att spänna sig och gå lite på snedden om man inte verkligen rider honom, och då får han så märkligt rörelsemönster så att han ser ut att vara (och känns) halt. Ju mer han tillåts gå så desto svårare blir det att få honom att gå "vanligt". Han är kollad av veterinär och det är absolut inget fel på honom. Nu har han precis börjat gå lektioner igen och han går bara lektioner med duktigare elever som klarar av att rida honom ur spänningarna. Jag känner mig hedrad som fick rida honom (även om alla i min grupp är så duktiga så att de också utan problem skulle kunna rida honom).
I natt drömde jag att jag tävlade dressyr med Romeo och det är stort. Jag har inte ens tänkt tanken att kunna tävla igen sen jag återupptog ridningen efter mitt uppehåll, för jag har känt mig så himla dålig. Och tanken har också börjat spira, att om ridskolan känner att han inte kan vara kvar i verksamheten eftersom han bara fungerar med vissa elever, så kanske, kanske jag kan få köpa honom. Och detta tänker jag utifrån en enda timme med honom. Jag har inte ens sett någon annan rida honom och jag har ingen aning om ifall han kan hoppa, om han är trafiksäker, om han går att sko och lasta, och allt det där andra som är viktigt att tänka på när man ska köpa häst. Jag får ta reda på om han går att använda till att dra hem stockar från skogen. Klarar han det så tror jag övertalningen av S är klar ;)
Igår fick jag en ny kärlek! En liten pålle vid namn Romeo stal mitt hjärta. Världens sötaste lilla häst mötte mig i spiltan när jag kom till ridskolan idag. Han påminde mig väldigt mycket om min förra ponny samt min vän J:s ponny som jag red ganska mycket. Det bara måste ha varit minst hälften connemara i denna grabben, syntes framför allt på ansiktet och på hans ganska kraftiga kroppsbyggnad med stor rejäl rumpa. Han var ca 7-8 år och hade en härlig mörkbrun färg med gula nyanser i botten. Jag kom i god tid till lektionen så vi hade massor med tid till att stå och gosa i stallet innan ridningen. Han var lite bufflig och otålig att få komma igång, men verkligen supermysig att rida. Han var inte enkel att rida, men han passade mig som handen i handsken och jag fick äntligen visa att jag faktiskt kan rida. Jag tror inte någon kan förstå hur skönt det känns! Efter såna här ridlektioner förstår jag varför jag håller på med hästar.
Efter ridlektionen berättade ridläraren att de haft mycket problem med Romeo och till och med plockat bort honom ur ridskoleverksamheten en period. Han har nämligen en tendens att spänna sig och gå lite på snedden om man inte verkligen rider honom, och då får han så märkligt rörelsemönster så att han ser ut att vara (och känns) halt. Ju mer han tillåts gå så desto svårare blir det att få honom att gå "vanligt". Han är kollad av veterinär och det är absolut inget fel på honom. Nu har han precis börjat gå lektioner igen och han går bara lektioner med duktigare elever som klarar av att rida honom ur spänningarna. Jag känner mig hedrad som fick rida honom (även om alla i min grupp är så duktiga så att de också utan problem skulle kunna rida honom).
I natt drömde jag att jag tävlade dressyr med Romeo och det är stort. Jag har inte ens tänkt tanken att kunna tävla igen sen jag återupptog ridningen efter mitt uppehåll, för jag har känt mig så himla dålig. Och tanken har också börjat spira, att om ridskolan känner att han inte kan vara kvar i verksamheten eftersom han bara fungerar med vissa elever, så kanske, kanske jag kan få köpa honom. Och detta tänker jag utifrån en enda timme med honom. Jag har inte ens sett någon annan rida honom och jag har ingen aning om ifall han kan hoppa, om han är trafiksäker, om han går att sko och lasta, och allt det där andra som är viktigt att tänka på när man ska köpa häst. Jag får ta reda på om han går att använda till att dra hem stockar från skogen. Klarar han det så tror jag övertalningen av S är klar ;)
Kommentarer
Trackback
