Om jag fick bestämma
Om jag fick bestämma helt fritt hur mitt liv skulle se ut så skulle jag välja så här:
1. S har fått ett nytt, BRA jobb där han flyger från Arlanda eller (möjligtvis Landvetter). Ja jag vill sätta mig själv i första rummet, men det här är en förutsättning för resten av mina önskemål.
2. Jag hittar ett jobb med bättre stämning än mitt nuvarande, men med ungefär samma förmåner (flex, jobba hemmifrån etc)
3. Vi har hittat och köpt det där huset på landet som vi går och suktar efter. Boyta ca 100 kvm, en ordentlig tomt med fruktträd och bärbuskar, närhet till vatten för fiske och paddling, snickarverkstad åt S, hyfsat nära både Arlanda (eller Landvetter) och min arbetsplats.
4. I närheten av huset finns en ridanläggning med ridhus där jag kan stalla upp egen häst eller bli medryttare.
5. S börjar känna att han är redo att skaffa barn.
6. Min kattallergi har gått över och vi kan skaffa den där blå brittiska korthårskatten som vi pratat om och till och med bestämt namnet på.
Verkligheten ser istället ut så här:
1. S är uppsagd till sista augusti. Det finns en minimal chans att han blir återanställd och jag tror att han tar den om han får chansen, men det kommer bara ge oss ännu mer tid i ovisshet då hans bolag är både instabilt och ohederligt. Han har sökt många andra jobb men tas inte ens in till intervju så det ser inte så bra ut tyvärr.
2. Jag har ett bra jobb med bra förmåner, okej lön etc, men har hamnat i en ond cirkel där jag är omotiverad, känner låg tilltro till mina chefer och helt enkelt inte jobbar bra för jag ser ingen vits med det. Jag har många kollegor som är väldigt bittra och det smittar...
3. Just nu bor vi 2 i en etta på 40 kvm. Det är inte hållbart i längden. Vi tittar på hus trots att vi inte kan köpa just nu. Har hittat ett näst intill perfekt hus, i alla fall på pappret. Snickarverkstaden saknas men det ska väl gå att ordna. Men vi kan som sagt inte köpa nu när S står inför arbetslöshet.
4. Jag har just nu prioriterat bort all ridning. Det gick så dåligt i höstas så jag har valt att spara de pengarna det kostar med ridlektioner och använda dem till annat istället. Att ha egen häst här i Stockholm är inte ett alternativ. Fy satan vad dyrt det är. Plus att det tar tid att ta sig till de ridanläggningar som finns i närheten där hästarna lever drägligt och får hagvistelse varje dag.
5. S har börjat nämna att han vill ha barn i framtiden, så långt har vi kommit med den punkten haha! Det känns som att det kommer behövas en "olycka" för att vi ska komma till skott med det, för det är så mycket han vill hinna göra först. Givetvis kommer jag aldrig lura S för att försöka bli med barn utan hans vetskap, men jag kan på sätt och vis förstå varför en del kvinnor gör så mot deras män. Barnlängtanshormonerna är inte att leka med! De ringer i klockan så frekvent så jag tror jag får tinnitus snart. Hur som helst så är det ändå inte läge att skaffa barn nu. Dels eftersom S inte ser ut att ha jobb framöver. Dels eftersom vi faktiskt inte varit tillsammans så himla länge.
6. Kattallergin är kvar så vitt jag vet. Träffar inte katter så ofta. På sista tiden när jag umgåtts med katter (kan inte hålla mig borta, de är ju så mysiga) har jag dock inte reagerat på dem. Men jag vågar inte tro att allergin är på väg tillbaka. Det trodde jag med min morotsallergi för ett par år sen och tog därför och rev ner lite råa morötter i min sallad. Trodde jag skulle dö sen, när jag tagit två tuggor av salladen och kände halsen svullna igen och rösten försvinna. Nej det där aktar jag mig för.
Så vad kan jag göra för att få min nuvarande situation att gå till min drömsituation?
1. Jag kan inte påverka S jobbsituation. Där får jag acceptera att det är som det är och peppa honom att fortsätta söka nya jobb. Helst vill jag att han slutar flyga, för hela branschen verkar rutten, men det är ju hans drömyrke! Och alternativet till att sluta flyga är att utbilda sig till något annat. Att vara sambo med en högskolestudent i 3-5 år är inte heller något jag direkt önskar. Det är inte heller vägen till huset på landet som vi trånar efter.
2. Jag söker nytt jobb så sakteliga. Var på intervju förra veckan, hos "Sveriges föräldravänligaste företag". Håller tummarna för det. I övrigt går det segt. De flesta jag sökt jobb hos hör inte av sig alls. Jobbar på att försöka ändra min inställning till mitt nuvarande jobb, men jag vet inte om det är möjligt. Det går upp och ner.
3. Eftersom S blir arbetslös snart så är det inte läge att flytta på sig just nu. Annars kunde ett alternativ vara att köpa en lite större lägenhet tills vidare. Men som det verkar så har vi kvar ettan. Det blir billigast och mest praktiskt så.
4. Eftersom jag självmant har valt att inte rida just nu så är det heller ingenting jag prioriterar att ändra på.
5. Händer det så händer det. Jag önskar lite grann i smyg att det ska hända. För jag tror inte på att vänta tills man känner sig redo, då kommer det aldrig hända. Men jag vill inte att mina barn ska växa upp i Stockholm, så därför vill jag vara hyfsat nära en lösning på punkterna ovan, och så vill jag så klart att S ska vara med på noterna också. Vi har pratat om vad som händer ifall det skulle ske en olycka och han säger att han stöttar mig och respekterar mitt val, men det betyder inte att vi lyckas hålla ihop det.
6. Det finns sprutor man kan ta, s.k. hyposensibilisering, men jag har helt enkelt inte tagit itu med det ännu. Just nu är det inte läge eftersom det är pollensäsong, men kanske till hösten. Fast då dyker det väl upp något annat. Det är allt för lätt att hitta undanflykter tyvärr. Hur många undanflykter innehåller inte det här inlägget? Jag vill helst inte räkna...
1. S har fått ett nytt, BRA jobb där han flyger från Arlanda eller (möjligtvis Landvetter). Ja jag vill sätta mig själv i första rummet, men det här är en förutsättning för resten av mina önskemål.
2. Jag hittar ett jobb med bättre stämning än mitt nuvarande, men med ungefär samma förmåner (flex, jobba hemmifrån etc)
3. Vi har hittat och köpt det där huset på landet som vi går och suktar efter. Boyta ca 100 kvm, en ordentlig tomt med fruktträd och bärbuskar, närhet till vatten för fiske och paddling, snickarverkstad åt S, hyfsat nära både Arlanda (eller Landvetter) och min arbetsplats.
4. I närheten av huset finns en ridanläggning med ridhus där jag kan stalla upp egen häst eller bli medryttare.
5. S börjar känna att han är redo att skaffa barn.
6. Min kattallergi har gått över och vi kan skaffa den där blå brittiska korthårskatten som vi pratat om och till och med bestämt namnet på.
Verkligheten ser istället ut så här:
1. S är uppsagd till sista augusti. Det finns en minimal chans att han blir återanställd och jag tror att han tar den om han får chansen, men det kommer bara ge oss ännu mer tid i ovisshet då hans bolag är både instabilt och ohederligt. Han har sökt många andra jobb men tas inte ens in till intervju så det ser inte så bra ut tyvärr.
2. Jag har ett bra jobb med bra förmåner, okej lön etc, men har hamnat i en ond cirkel där jag är omotiverad, känner låg tilltro till mina chefer och helt enkelt inte jobbar bra för jag ser ingen vits med det. Jag har många kollegor som är väldigt bittra och det smittar...
3. Just nu bor vi 2 i en etta på 40 kvm. Det är inte hållbart i längden. Vi tittar på hus trots att vi inte kan köpa just nu. Har hittat ett näst intill perfekt hus, i alla fall på pappret. Snickarverkstaden saknas men det ska väl gå att ordna. Men vi kan som sagt inte köpa nu när S står inför arbetslöshet.
4. Jag har just nu prioriterat bort all ridning. Det gick så dåligt i höstas så jag har valt att spara de pengarna det kostar med ridlektioner och använda dem till annat istället. Att ha egen häst här i Stockholm är inte ett alternativ. Fy satan vad dyrt det är. Plus att det tar tid att ta sig till de ridanläggningar som finns i närheten där hästarna lever drägligt och får hagvistelse varje dag.
5. S har börjat nämna att han vill ha barn i framtiden, så långt har vi kommit med den punkten haha! Det känns som att det kommer behövas en "olycka" för att vi ska komma till skott med det, för det är så mycket han vill hinna göra först. Givetvis kommer jag aldrig lura S för att försöka bli med barn utan hans vetskap, men jag kan på sätt och vis förstå varför en del kvinnor gör så mot deras män. Barnlängtanshormonerna är inte att leka med! De ringer i klockan så frekvent så jag tror jag får tinnitus snart. Hur som helst så är det ändå inte läge att skaffa barn nu. Dels eftersom S inte ser ut att ha jobb framöver. Dels eftersom vi faktiskt inte varit tillsammans så himla länge.
6. Kattallergin är kvar så vitt jag vet. Träffar inte katter så ofta. På sista tiden när jag umgåtts med katter (kan inte hålla mig borta, de är ju så mysiga) har jag dock inte reagerat på dem. Men jag vågar inte tro att allergin är på väg tillbaka. Det trodde jag med min morotsallergi för ett par år sen och tog därför och rev ner lite råa morötter i min sallad. Trodde jag skulle dö sen, när jag tagit två tuggor av salladen och kände halsen svullna igen och rösten försvinna. Nej det där aktar jag mig för.
Så vad kan jag göra för att få min nuvarande situation att gå till min drömsituation?
1. Jag kan inte påverka S jobbsituation. Där får jag acceptera att det är som det är och peppa honom att fortsätta söka nya jobb. Helst vill jag att han slutar flyga, för hela branschen verkar rutten, men det är ju hans drömyrke! Och alternativet till att sluta flyga är att utbilda sig till något annat. Att vara sambo med en högskolestudent i 3-5 år är inte heller något jag direkt önskar. Det är inte heller vägen till huset på landet som vi trånar efter.
2. Jag söker nytt jobb så sakteliga. Var på intervju förra veckan, hos "Sveriges föräldravänligaste företag". Håller tummarna för det. I övrigt går det segt. De flesta jag sökt jobb hos hör inte av sig alls. Jobbar på att försöka ändra min inställning till mitt nuvarande jobb, men jag vet inte om det är möjligt. Det går upp och ner.
3. Eftersom S blir arbetslös snart så är det inte läge att flytta på sig just nu. Annars kunde ett alternativ vara att köpa en lite större lägenhet tills vidare. Men som det verkar så har vi kvar ettan. Det blir billigast och mest praktiskt så.
4. Eftersom jag självmant har valt att inte rida just nu så är det heller ingenting jag prioriterar att ändra på.
5. Händer det så händer det. Jag önskar lite grann i smyg att det ska hända. För jag tror inte på att vänta tills man känner sig redo, då kommer det aldrig hända. Men jag vill inte att mina barn ska växa upp i Stockholm, så därför vill jag vara hyfsat nära en lösning på punkterna ovan, och så vill jag så klart att S ska vara med på noterna också. Vi har pratat om vad som händer ifall det skulle ske en olycka och han säger att han stöttar mig och respekterar mitt val, men det betyder inte att vi lyckas hålla ihop det.
6. Det finns sprutor man kan ta, s.k. hyposensibilisering, men jag har helt enkelt inte tagit itu med det ännu. Just nu är det inte läge eftersom det är pollensäsong, men kanske till hösten. Fast då dyker det väl upp något annat. Det är allt för lätt att hitta undanflykter tyvärr. Hur många undanflykter innehåller inte det här inlägget? Jag vill helst inte räkna...
Kommentarer
Trackback
