Klibbigt
Det är så himla klibbigt ute. Det ska visst regna lite. Ja tack! Kom bara kom! :D Det vore superskönt med ett par riktigt kraftiga skurar som rensar luften.
Idag var jag en sväng till jobbet. Inte för att jag hade så mycket att göra, men jag passade på att skriva mina tidrapporter för dessa två arbetsveckor + kommande två semesterveckor. Sen kilade jag ner till Balance och gick på Kettlebells. Det var Therese A som höll i det. Jag gillar henne. Hennes pass är alltid stenhårda och tidseffektiva. Jag var inte riktigt i toppform, säkert delvis pga blodgivningen igår, men jag kämpade på. Jag cyklade både dit och hem så det blev totalt 15 km cykling utöver passet.
Idag var jag en sväng till jobbet. Inte för att jag hade så mycket att göra, men jag passade på att skriva mina tidrapporter för dessa två arbetsveckor + kommande två semesterveckor. Sen kilade jag ner till Balance och gick på Kettlebells. Det var Therese A som höll i det. Jag gillar henne. Hennes pass är alltid stenhårda och tidseffektiva. Jag var inte riktigt i toppform, säkert delvis pga blodgivningen igår, men jag kämpade på. Jag cyklade både dit och hem så det blev totalt 15 km cykling utöver passet.
På min att-göra-lista står nu:
1. Packa för Visby
2. Boka hostel och tågbiljetter för österrikeresan.
Det senare tar emot. Jag gillar egentligen att resa spontant och inte boka för mycket i förväg. När jag åkte till Kuba med mitt ex så bokade vi bara boende för första veckan (av tre) och sen tog vi resten som det kom. Det blev en superbra resa. Och när jag var i Bosnien förra sommaren bokade jag bara hostel för första två nätterna (av fyra) och tog resten på plats. Nu ska jag träffa en vän i Österrike och då känns det bäst att kunna ge honom tydliga besked om när jag kommer och åker så att han kan planera sin tid. Plus att risken är stor så här i semestertider att vandrarhemmen blir fullbokade. Jag ska fixa det ikväll. Vill ha ordning på allt sånt innan jag åker till Visby imorgon.
Idag kom förresten mina två nya armband som jag beställt. Det första ett svart armband i mockaimitation med en silverplatta med texten "Jag kan". Det andra är ett läderband lindat två varv runt handleden med texten "Jag är frisk & fri & full av energi. Ultra-Karin". Ja texterna anspelar på min löpning, men också på mitt liv i övrigt. Jag kan springa typ hur långt som helst. Jag kan få världens bästa pojkvän och jag kan få det jobbet jag verkligen-verkligen vill ha. Dessvärre har jag en förmåga att nedvärdera mig själv och då ska det här armbandet vara till hjälp. Den längre texten är en annan löpares mantra som jag läste om för ett tag sen och har tagit till mig. När man är ute och kämpar på löpslingan eller tävlingsbanan och det svider i benen så ska man tänka (tyst eller högt) för sig själv att man kan och att man är lyckligt lottad som kan. Ultra-Karin kommer av S' kompisar som börjat kalla mig det efter att de, mycket imponerade, fått höra om min bedrift i Lidingö Ultra. Ultra-Karin låter som ett lunarstormnick får jag erkänna, men det här har jag rättvist förtjänat (till skillnad från Turbokarra som jag faktiskt hette när jag gick med i Lunarstorm för en 10-15 år sen).
Kommentarer
Trackback
