Blogg.se suger
Här hade jag skrivit en lång text om gårdagens prestation i Bellmanstafetten, men när jag ville lägga in en bild så försvann allt jag skrivit!
Jag sprang i alla fall de 5 kilometrarna på 21:22 vilket var nytt PB men 22 s från mitt mål. Jag är jättenöjd ändå med min prestation för det är en bra tid och jag har känt mig rejält risig senaste veckan. Mitt lag var bara tredje bäst av företagets 4 lag, men vi var ändå topp 15, och med ett toppat lag (där jag fått vara med som företagets snabbaste tjej) hade vi enligt redovisade sträcktider kommit TVÅA i mixedklassen. Grymt bra sprunget av oss!
Oboy + Daim
Föll för frestelsen när jag hittade den här på City Gross igår:
Oboy med små daimbitar i. Jag som inte ens brukar dricka Oboy! Men det lär ska vara bra som återhämtningsdryck efter träning, precis lika bra som t.ex. Gainomax. Och Daim tycker jag om!
Tog ett glas nu efter mitt nyss avslutade 17-kilometerspass, och JA den är god! Måste nog ta mig ett glas till ;D
Pryljunkie
Jag är en prylnörd. Sportprylsnörd. Jag vill ha allt! Jag har tre par springskor i skohyllan i hallen märkte jag härom dagen. Två par är aktiva, de tredje ska kasseras. Men det tar emot. De kan säkert användas till någonting. Jag har ytterligare ett par löparskor, för orientering och terränglöpning, i garderoben. Jag har den häftigaste GPS-klockan. Jag har en hel stor sänglåda fylld med träningskläder. Plus vinterträningskläderna som finns i förrådet. Jag har en mtb, längdskidor, rullskidor och inlines. Jag har ett lyxigt liggunderlag och en varm sovsäck som klarar vintertemperaturer. Jag har tre förstklassiga ryggsäckar för löpning och vandring; i strl 8, 30 och 75 liter. Steg för steg betar jag av önskelistan men den verkar hela tiden fyllas på. Och nu börjar jag komma till att vilja ha extra uppsättningar av allt. Aja baja! Det finns ett ord för det och det är resursslöseri.
Här är ett utdrag av vad jag önskar mig nu:
- Egendesignade färgglada springskor. Typ som man kan beställa från Nike och vid kampanjer också från Adidas. Det är både tråkigt och opraktiskt med vit botten som i princip alla löparskor har.
- Ett extra par hellånga löpartights. Jag har bara ett par, som jag sliter hårt på under höst och vår.
- Ett extra par knälånga tights. Har två par varav det ena paret är svårmatchat (röda revärer - mina tröjor går mycket åt rosa och lila) och de andra helt enkelt bara är fula. Testar gärna kompressionstights.
- Cykelglasögon, för att slippa få insekter och grenar i ögonen när jag cyklar landsväg respektive terräng.
- Cykelkläder för kallare väder. Vet inte riktigt vad jag behöver men ett par hellånga tights med "blöja" i alla fall.
- Ännu en löparryggsäck, ca 20 liter, så att jag kan springa till jobbet med ombyte och necessär nedpackat.
- Kläder från Houdini bara för att de verkar så himla mysiga.
(Samtliga bilder lånade från addnature.se)
Om vila
En gång i tiden vill jag minnas att jag sov bättre när jag tränade. Nu har jag hamnat i ett tillstånd då jag sover dåligt vare sig jag tränar eller ej. När jag inte tränar byggs stressnivåerna upp i kroppen och jag sover oroligt för att jag inte får ro. Men nu när jag tränar kör jag så hårt så att mina ömma muskler håller mig vaken. När ska jag hitta balansen? Jag inbillar mig att det blir bättre bara jag "kommer ikapp" konditionsmässigt, jag har ju tagit det rätt lugnt under sommaren, men det är nog bara önsketänkande.
Jag blir i alla fall väldigt kinkig när jag inte får mina 7 timmars nattvila. Jag blir lättretlig, oförmögen att tänka och mitt självförtroende rasar. Nu har jag haft två (eller är det ännu fler?) kassa nätter i rad och det känns inte alls bra. I dag blir det vila. Sen är planen att köra hårt med träningen veckan ut (dvs stå ut med tröttheten ett tag till) för att därefter träna ganska begränsat kommande tre veckor. Jag har tre eller fyra lopp nu de närmsta 4 veckorna och jag brukar prestera bäst om jag vilar helt sista dagarna innan tävlingen. Sen ska jag (försöka) ta en lugn vecka. Kroppen bygger ju upp sig under vilan.
Hjärnan vill mer än kroppen orkar
Igår sprang jag intervaller på löpbandet på Balance, fem stycken tusingar (4:00-tempo) + upp- och nerjogg. Total sträcka 10,3 km. Tid 53 minuter (ca). Galet tungt var det. Är mäkta imponerad att jag kom igenom passet som jag hade planerat det. Jag som inte alls gillar intervaller! Som mest var jag uppe på 95% av maxpulsen. Såna siffror är jag i princip aldrig i närheten av annars när jag springer. Men jag pallade. Stolt!
Sen sov jag dåligt. Benen var "febriga". Kroppen ömsom svettades, ömsom frös. Jag hade sagt på kvällen att jag tänkte cykla tisdag förmiddag och springa (Running Club på Balance) på kvällen. Men efter den oroliga natten vaknade jag till regn som smattrade mot fönsterblecket och jag tog genast bort cyklingen ur planeringen. Istället åkte jag till Ikea. Fikade med jordgubbscheesecake och kaffe (bara 20 kr) och bunkrade upp på bra-att-ha-saker. Köpte också skorpor och hjortronsylt i deras matbutik. Trevligt att ha hemma i höst! :)
Kom nog på minst en handfull ursäkter sen varför jag inte skulle behöva springa på kvällen, men jag lyckades avfärda varenda en. Cyklade till gymmet. Hade bara cyklat ett par minuter när himlen fullkomligen öppnade sig. Jag tycker sånt är roligt, kan inte låta bli att skratta. För vad ska man annars göra? Kom fram helt dyngsur, men det gjorde inget - jag skulle ju ändå bli blöt sen. På schemat för dagen stod - intervaller! Woho! Fortfarande inte min favorit men jag bet ihop och körde ett riktigt bra pass. Det kändes ordentligt i benen när jag cyklade hem kan jag lova.
Nu säger hjärnan "snääälla Karin, jag vill cykla imorgon, jag vill inte vila!". Men jag SKA vila. Hjärnan vill mer än vad mina ben och min rygg orkar med. Jag är inte i samma form som jag var i våras när jag tränade som mest och jag måste ge musklerna en rimlig chans att ta sig dit utan att jag skadar mig på vägen. Det är lätt att glömma bort hur "det var" för inte allt för länge sen. Jag började springa regelbundet för bara två år sen. Innan dess tränade jag kanske 1-2 ggr i veckan. I början hade jag ont i benhinnorna mest hela tiden. Sen i mars 2009 sprang jag mitt första riktiga millopp (Tjurruset ej inräknat) och det gick väl rätt hyfsat, men då hade jag sönder min fot. Jag supinerar rätt kraftigt på höger fot, och mina skor som jag köpt nya föregående september visade sig i mars redan vara helt snedslitna så jag sprang ett millopp på maxkapacitet i sneda skor, och sen ville inte min fot mer. Jag vilade i ca 6 veckor. Sen när jag skulle börja träna igen fick jag influensa och var borta i två veckor. Sen kom jag igång igen, för att återigen insjukna i nån slags kortinfluensa. Det hände upprepade gånger förra året. Jag missade 70% av mina planerade lopp pga fotskadan och mina återkommande sjukdomar.
Nu har jag, peppar peppar, haft mitt friskaste år på länge, och jag hoppas att det håller i sig. Jag tror att det beror på följande:
1. Jag fick min astmadiagnos i november förra året och i och med det började jag ta mediciner som gjort mig mindre infektionskänslig i luftvägarna.
2. Jag äter bättre. Mindre kolhydrater och mycket mer frukt och grönt.
3. Jag har tagit ner mina förväntningar och målsättningar. Jag gör det jag tycker är roligt, när jag känner för det. Vill jag inte träna en vecka så gör jag inte det. Vill jag träna 12 pass en vecka så gör jag det. Jag gör saker för min egen skull i högre utsträckning nu och mindre för att jag "förväntas göra det".
4. Kroppen har vant sig vid belastningen och blivit jämnstark. Alla komponenter har kommit till samma nivå i styrka.
Jag har satt upp en del mål för höstens lopp och även vågat mig på att anmäla mig till några lopp nästa år, men jag tar det inte på så stort allvar. Jag vill gärna ha ett nytt pers på 5 och 10 km. På halvmaran blir det pers hur jag än gör eftersom jag aldrig sprungit distansen tidigare. Och jag vill gärna hinna med en till ultra innan året är slut. Lyckas jag med allt detta så blir jag jättelycklig. Jag har realistiska mål som jag borde kunna klara. Men gör jag inte det så är det inte hela världen heller. Jag tränar inte för att tävla, jag tävlar för att träna. För att motivera mig själv att ta mig över ännu fler hinder och för att få kvitto på att det jag gör faktiskt gör mig bättre; snabbare och starkare. Att jag blir snabbare och starkare vet jag innerst inne. Man måste inte springa Tjejmilen eller Stockholm Marathon för att märka det. Men det är kul att få sina resultat registrerade i böckerna. Lämna ett litet avtryck.
Träning och mer träning
Kom hem från Österrike i måndags kväll, trött men träningssugen. Det blev bara ett enda löppass när jag var borta, men desto fler promenader. Invigde min nya fina jacka från Haglöfs under en regnig kvällspromenad upp på Kapuzinerberget i Salzburg och till min stora glädje höll den helt tätt. Jag hade hoppats på en hike i Alperna men vädret var inte riktigt på min sida så vi tog bilen upp ovanför trädgränsen och knatade bara de sista 200 metrarna upp på en lagom topp där man kunde sitta ner och ta sig en öl och beundra utsikten.
I tisdags kunde jag så äntligen börja träna igen "på riktigt". Jag cyklade till Balance för att delta först i Running Club och sen kettlebells. Running Club, gruppträning på löpband, var trevligt som vanligt. Vi var bara två deltagare. Jag tog slut alldeles i sista spurten då vi skulle springa så fort vi kunde i 2 minuter. Benen flög iväg, sprang nästan ifrån kroppen, men halvvägs igenom 2 minuter tog luften slut. Det var som att syret tog slut i luften i rummet. Jätteobehagligt. Jag drog ner på tempot och pallrade mig i mål (i rätt så okej tempo ändå, ca 4:15). Sen var det dags för kettlebells. Och det gick bara inte. Det gick inte. Jag hade andnöd och mådde illa. Tog dubbel dos Bricanyl men det hjälpte bara lite så jag blev tvungen att avbryta passet efter mindre än en kvart. Surt.
I onsdags kände jag för ett långpass löpning så det fick det bli. Sprang förbi Drottningholm och ut på Lovön. Tänkte att jag skulle springa samma stig som jag försökte cykla när jag var ute med min mtb sist. Då tappade jag bort stigen ungefär halvvägs, så jag tänkte jag skulle försöka hitta fortsättningen nu. Det gjorde jag. Men det ledde bara runt i en cirkel, jättemärkligt. Så då skulle jag springa hem. Och jag sprang så klart åt fel håll. Hade inte en tanke på att jag hade iPhonen med mig som musikspelare och att jag kunde kolla på kartan med den *klant* Någonstans mellan Lovö kyrka och Lovö vattenverk gick jag in i väggen. Både ork och vatten tog slut. Och fortfarande inte en tanke på att jag hade en telefon med mig och kunde försöka ringa efter hämtning, så jag fortsatte springa och tog mig så småningom de 12 kilometrarna jag hade hem (med stopp i ett stall längs vägen för att fylla på vatten). Sen hade jag ont, så ont, i hela baksidan. Värst i rumpan. Och jag insåg att ska man ut och springa långt så får man inte slarva med maten som jag gör nu när det är varmt. Då orkar man inte. Jag hade bara ätit några smörgåsar den dagen...
Under torsdagen hände inget av intresse då S gett mig träningsförbud. Jag fick inte ens promenera eller cykla till jobbet. Nehepp. Jag var ganska rastlös under dagen, men under eftermiddagen kom tröttheten smygande och vid 19-tiden kollapsade jag i soffan. Jag behövde vila helt klart! I går gav jag mig ut på en feelgood-runda, bara för att få springa utan smärta. Det blev 7 km lugn jogg i Hagaparken. Superskönt. Det var varmt men inte så att det störde. Kanske att jag äntligen blivit acklimatiserad nu? Därefter blev det ett corepass på Balance.
I dag började jag dagen med en cykelrunda. Det blev totalt 36 km/ca 1 h 20 min ut mot Ekerö. Mötte en himla massa landsvägscyklister men det var bara jag som körde mtb. Hade ingen chans mot dem i tempo men tyckte nog jag trampade på rätt bra ändå. Ryggen protesterade lite, är inte alls van vid körställningen. När jag hoppade av cykeln kände jag att jodå, även om det är lätt att få bra rull på cykeln, så är det fortfarande väldigt bra träning och låren och baksidan var ganska trötta. Nu har de återhämtat sig och jag överväger om jag ska köra ett löppass också ikväll. Jag är väldigt sugen. Men det är en dag imorgon också. Jag kanske ska lattja med min nya vätskeryggsäck istället, en Osprey Raptor 10 som jag köpte idag. Jag är inte 100 på att jag ska behålla den. Den är främst gjord för mtb men jag hoppas att den ska funka bra att springa med också. Jag tänkte provpacka den och jogga fram och tillbaka i lägenheten och se hur det känns. Den är i alla fall väldigt fin! :)
Tung vecka, nya tag, cykelvurpor och snart utrikes
Har haft en riktigt jobbig vecka tyvärr. Semestern blev inte som den borde ha varit. Det var mycket som gick fel. Många känslor som kom upp till ytan som jag inte visste att jag kände. Träningen fungerade inte pga problem med magen och jag sov dåligt hela veckan = jag blev ett vrak! Men i fredags kom jag äntligen hem. Då var jag 16 timmar försenad eftersom flygplanet jag skulle ha flugit med på torsdag kväll gick sönder precis innan så den flygningen blev inställd. Känns dumt att bli så mycket försenad när en flygning som skulle ha tagit 35 min blev inställd, men så var det med det. Jag kom hem, det var det viktigaste.
Sen tog jag nya tag. Jag åkte till Pedalogerna och köpte min vackra helt underbara nya mtb - Kona Blast. Avstod från att ta premiärturen och åkte istället in till city. Prio #1 var att hitta cykelskor eftersom Pedalogerna inte hade några i min storlek, men jag misslyckades med det uppdraget. Dock hittade jag en massa annat trevligt, som ett par nya gladiatorsandaler (mina gamla som hängt med i 14 år!!! gick i graven i Visby), träningsjackan Haglöfs Shield som jag dregglat så länge över, en pocketbok att ta med till Österrike och en militärgrön höstjacka. Jag tog middag på sushistället inne i Kungshallen - stor sushi och ett glas vitt, och sen blev det bio. White material. Lite för allvarlig och hemsk för att jag skulle kunna ta in just denna dag. Sen åkte jag hem och sov och gissa om jag sov gott!
Igår var jag in på Bromma Skidsport som trots namnet också säljer cykel- och vattensportprodukter (ex surfingbrädor). De hade mtb-skor i min storlek så jag köpte mig ett par och åkte hem och skruvade ihop allt. Sen blev det dags för premiär. Hade läst på nätet om en stig nära Drottningholm, Fornstigen, som skulle passa för mtb-åkning. Jag bestämde mig för att försöka med den då jag bor ett par km från Drottningholm. Övade på vägen dit på att få i och ur SPD-blocken i tramporna. Lite småknepigt. Sen hittade jag min stig. Drygt två meter (!) in på stigen kom första vurpan. Det började med en uppförsbacke och jag hade alldeles för hög växel i. Jag hann inte växla ner och lyckades inte få loss fötterna när jag skulle sätta ner ett ben och stödja mig på. Jag hoppade upp och fortsatte. Hade nog inte cyklat mer än 20 meter så kom nästa vurpa. Återigen för att jag ville sätta ner en fot men inte hann få loss skon från pedalen. Ungefär halvvägs på slingan, som gick blandat på skogsstigar (mest) och lite grus- och asfaltsvägar, så tappade jag bort fortsättningen av stigen och beslöt mig för att börja vända hemåt. Då hade jag varit ute i nästan två timmar och kommit upp i 5 vurpor. Händer och knän värkte. Jag valde asfalt tillbaka och tränade på att köra fort. Total tid för passet blev 2 h 22 min och distans 26 km. Drygt hälften var terräng. Trots vurporna och besvikelsen över att inte vara en naturbegåvning på mtb ;) kände jag ändå att jag lärde mig mycket och klarade vissa partier på slutet riktigt fint. Hade inte riktigt förstått hur tekniskt krävande det är att cykla i terräng! Jag firade på kvällen med fransk potatissallad, rökt lax, vin och glass. Mhmm!
I dag är jag en ärrad kämpe. Benen är fulla med rivsår och blåmärken. Händerna värker, jag höll alldeles för hårt i styret och det känns i musklerna. Knäna ömmar vid vissa rörelser - hoppas det inte är allvarligt! I dag ägnas dagen åt att förbereda morgondagens resa. Strax efter kl 10 i morgon förmiddag flyger jag mot Wien. Woho! Har skrivit ut bokningsbekräftelser, tågbiljetter och Lonely Planets kapitel om Österrike (så himla smart att man kan köpa enskilda kapitel ur en bok som pdf och slippa släpa på hela boken!). Är lite sur för att mina endagslinser som jag beställda för över en vecka sedan inte hunnit komma. Vill helst ha såna när jag reser. I dag lyckades jag, efter två dagars sökande, i alla fall få tag på en reseförpackning med linsvätska. Har lite saker kvar att bocka av på att-göra-listan innan avresa, men inget stort. Behöver bestämma vad jag ska ta med för kläder, det är väl typ det. Borde träna framåt kvällen när det blir lite svalare. Lätt löpning är planen, om inte knäna protesterar. Sen kanske jag åker ut till mina underbara svärisar i kväll och övernattar där. De bor nära flygplatsen så det är praktiskt.
Nej nu måste jag återgå till sysslorna. Ciao så länge!
Bye for now!
Idag började dagen med ett löppass. Det blev inget igår kväll så jag tog det i morse istället. Körde backintervaller, 8 st, plus upp och nerjogg. Total sträcka ca 8 km skulle jag tro. Bra där Karin! Jag kör typ aldrig intervaller annars, är alldels för bekväm.
Därefter har jag duschat, ätit frukost, packat, diskat, städat och vattnat växterna. För nu drar jag till Visby en vecka. Ciao!
Klibbigt
Det är så himla klibbigt ute. Det ska visst regna lite. Ja tack! Kom bara kom! :D Det vore superskönt med ett par riktigt kraftiga skurar som rensar luften.
Idag var jag en sväng till jobbet. Inte för att jag hade så mycket att göra, men jag passade på att skriva mina tidrapporter för dessa två arbetsveckor + kommande två semesterveckor. Sen kilade jag ner till Balance och gick på Kettlebells. Det var Therese A som höll i det. Jag gillar henne. Hennes pass är alltid stenhårda och tidseffektiva. Jag var inte riktigt i toppform, säkert delvis pga blodgivningen igår, men jag kämpade på. Jag cyklade både dit och hem så det blev totalt 15 km cykling utöver passet.
Idag var jag en sväng till jobbet. Inte för att jag hade så mycket att göra, men jag passade på att skriva mina tidrapporter för dessa två arbetsveckor + kommande två semesterveckor. Sen kilade jag ner till Balance och gick på Kettlebells. Det var Therese A som höll i det. Jag gillar henne. Hennes pass är alltid stenhårda och tidseffektiva. Jag var inte riktigt i toppform, säkert delvis pga blodgivningen igår, men jag kämpade på. Jag cyklade både dit och hem så det blev totalt 15 km cykling utöver passet.
På min att-göra-lista står nu:
1. Packa för Visby
2. Boka hostel och tågbiljetter för österrikeresan.
Det senare tar emot. Jag gillar egentligen att resa spontant och inte boka för mycket i förväg. När jag åkte till Kuba med mitt ex så bokade vi bara boende för första veckan (av tre) och sen tog vi resten som det kom. Det blev en superbra resa. Och när jag var i Bosnien förra sommaren bokade jag bara hostel för första två nätterna (av fyra) och tog resten på plats. Nu ska jag träffa en vän i Österrike och då känns det bäst att kunna ge honom tydliga besked om när jag kommer och åker så att han kan planera sin tid. Plus att risken är stor så här i semestertider att vandrarhemmen blir fullbokade. Jag ska fixa det ikväll. Vill ha ordning på allt sånt innan jag åker till Visby imorgon.
Idag kom förresten mina två nya armband som jag beställt. Det första ett svart armband i mockaimitation med en silverplatta med texten "Jag kan". Det andra är ett läderband lindat två varv runt handleden med texten "Jag är frisk & fri & full av energi. Ultra-Karin". Ja texterna anspelar på min löpning, men också på mitt liv i övrigt. Jag kan springa typ hur långt som helst. Jag kan få världens bästa pojkvän och jag kan få det jobbet jag verkligen-verkligen vill ha. Dessvärre har jag en förmåga att nedvärdera mig själv och då ska det här armbandet vara till hjälp. Den längre texten är en annan löpares mantra som jag läste om för ett tag sen och har tagit till mig. När man är ute och kämpar på löpslingan eller tävlingsbanan och det svider i benen så ska man tänka (tyst eller högt) för sig själv att man kan och att man är lyckligt lottad som kan. Ultra-Karin kommer av S' kompisar som börjat kalla mig det efter att de, mycket imponerade, fått höra om min bedrift i Lidingö Ultra. Ultra-Karin låter som ett lunarstormnick får jag erkänna, men det här har jag rättvist förtjänat (till skillnad från Turbokarra som jag faktiskt hette när jag gick med i Lunarstorm för en 10-15 år sen).
Hänger knappt med...
...i mitt eget tempo! Det händer så mycket! Eller så är jag bara för seg i huvudet pga värmen för att orka med normaltempo?
Igår jobbade jag halva dan. Eller ja, jag satt halva dan och väntade på ett telefonsamtal som skulle komma. Precis innan jag skulle gå på lunch upptäckte jag att Outlook hängt sig när jag öppnade det på morgonen innan den hade hämtat nya mail. När jag startade om programmet hittade jag tre mail, varav ett avkunnade det som det uteblivna telefonsamtalet skulle ha handlat om. Jag gick på lunch med min kollega L och sen löste jag problemet på tre minuter och sen åkte jag hem. Konstruktiv arbetsdag? Knappast.
På vägen hem cyklade jag förbi cykelaffären Pedalogerna. Skulle kika på mtb, men de hade inget inne som jag var intresserad av. Det slutade dock med att de beställde hem en cykel åt mig, en Kona Blast, som kommer i nästa vecka. Inget köptvång, jag kan prova och se om den passar innan jag köper. Skitbra! :)
Sen åkte jag hem och sov. Hade sååå ont i huvudet. Hade tänkt springa på kvällen, provträna med IF Linnéa (tänkte börja springa med dem för att få mer kvalitet i löpningen), men fick hoppa det. Drack så mycket jag fick i mig. Gjorde i princip ingenting mer den dagen. Städade lite hemma och pratade med J på telefon. Vi hade pratat om att åka utomlands vecka 30, men hon kunde inte ta ledigt, så då sprack den planen. Men jag är inte den som är den så jag började kolla på andra resor. Kollade på en massa olika alternativ och till slut föll valet på Österrike. Har aldrig varit där men jag gillar arkitektur, museum och vacker natur så då var det ju klockrent. Dessutom känner jag en österrikare sen min tid på Irland.
Idag började jag dagen med en joggingtur. Tyvärr vaknade jag för sent så det var redan kokhett ute när jag väl kom ut. Det gick bra i skuggan men så fort jag kom ut i solen började kroppen koka. Jag pallade bara 5 km, sen gick jag ytterligare 3. Kanske testar en lugn jogg ikväll igen. Efter joggingen duschade jag kallt och tog tunnelbanan in till Fridhemsplan och lämnade ifrån mig 450 ml prima blod. Trodde jag skulle bli dålig efter det eftersom jag inte mådde så bra igår, men allt kändes fint. Fick en Iittala Kivi ljuslykta och en fika som tack, och sen blev det lite shopping. Kom hem med en massa fint från MQ, H&M (alltid!) och Gina.
Väl hemma hade jag fått avi för att mitt paket från Startfitness(.co.uk) hade kommit. Så jag kilade och hämtade ut det direkt. Upptäckte till min glädje att mina nya plagg matchade alldeles förträffligt. Både skor och underställströja visade sig vara turkos-vita i nästan samma turkosa nyans (jag trodde skorna var blå-vita). Och både strumporna och tröjan jag fick på köpet var rosa-vita. Allt var jättefint och passade jättebra. Kanske att gratiströjan var lite stor, men den kommer garanterat till användning ändå.
Bilderna är lite missvisande med avseende på färgen, de matchar verkligen jättebra i verkligheten.
Nu har jag också köpt flygbiljetter till Wien. Åker 2/8, på min födelsedag, och kommer hem 9/8. Har inte hunnit planera resan så mycket än, men preliminärt blir det 2 nätter Wien, 2 nätter Salzburg, 2 nätter hos min vän P, och sen en sista natt i Wien. Känns som jag är ute och far mycket nu. Första semesterveckan var jag ju i fjällen, andra veckan i England. Min tredje vecka är nästa vecka och den spenderas i Visby, och till sist blir det Österrike. Har också bokat en weekend för mig och S i Storulvån i september. Ja jag gillar att resa, hoppas det märks! Vardagen blir så mycket mindre vardagsgrå om man håller sig sysselsatt.
Bild från förra veckan
Här kommer en bild på mig från förra veckans provlöpning av 1912/2012 års marathonbana. Bilden är hämtad ur ett bildspel som finns på den här sidan. Det ser ut som att vi går och pustar på bilden. Det var verkligen helt extremt varmt första 10-15 kilometrarna.
På mig har jag (uppifrån och ner): löparkeps från Under Armour, underställs-/löpartröja från Kari Traa (superskön!), vätskebälte från Nathan, pulsklocka Garmin Forerunner 310XT, löparkjol från Puma. Skor och strumpor syns inte i bilden men det är Asics Gel Numbus 11 med ett par löparstrumpor från Seger. Och ganska så mycket skavsår. Därför har jag beställt nya skor nu, borde komma vilken dag som helst.
Jag är en triatlet :)
Igår gjorde jag triathlondebut. Det var en liten triathlontävling som min mosters familj var med och arrangerade. Upplägget var 150 m simning följt av 6 km cykling och 2 km löpning. Ett kort lopp alltså. Jag tränar ju varken simning eller cykling egentligen så det var lite nervöst innan. Jag är verkligen sjukt dålig på att simma också, har extremt dålig teknik. Och ja, jag var sist upp ur vattnet. Dock var jag snabbt på med skorna, och plockade tre placeringar från att jag kom upp ur vattnet tills att jag satt på cykeln. Sen tog jag en placering under cykelmomentet och ytterligare en - min mosters man - under löpningen. I mål var jag nr 8 av 13, ca 5 minuter efter segraren. Vi var två tjejer/damer och jag var bäst av oss :) Det syntes tydligt på sträcktiderna att det är löpningen som är min gren. Jag var bara ca 15-20 sekunder efter de bästa i löpningen medan jag tappade 2 minuter på simningen och 3 i cyklingen. Nu har jag bestämt mig för att jag SKA köpa cykel och att jag ska försöka ta tag i simningen. Det går inte an att vara så dålig som jag är. Jag måste anmäla mig till simlektioner eller nåt.
Idag har jag och S haft en kvalitetsdag tillsammans. Efter en sen frukost mötte vi upp en av S kompisar och f.d. kollegor på ett fik där vi drack islatte och åt morotskaka. Sen åkte vi in till city och gick på Fotografiska museet. Där var två oerhört intressanta utställningar; dels Lennart Nilssons numera klassiska bilder av foster i olika stadier, dels utställningen om och av kändisfotografen Annie Liebovitz. Utställningen med Annies bilder var verkligen häftig. Hon har tagit så himla mycket coola arrangerade bilder på kändisar. Verkligen värt ett besök! Lennart Nilssons bilder är också jättehäftiga men det känns lite så där att titta på bilderna och veta att det är döda foster. Lik. Och appropå lik så fanns det också en utställning med en Joel Peter Witkins (tror jag han hette) som hade fotat en massa bilder med lik. Ehhh....
I alla fall så efter besöket på Fotografiska så gick vi på stan tills det stängde (hann knappt något alls). Sen ville S träna på att fota så efter en stunds vila hemma åkte vi ut till Ekerö och gick ut i skogen där jag fick posa en stund (posera - ännu en sak jag är riktigt dålig på). Vi fick med oss några ganska bra bilder och en handfull myggbett. Efter en snabbkoll på bilderna bytte vi om till träningskläder. Sen sprang vi till stranden och hoppade i vattnet och simmade (jag ville träna). Jag försökte få till tekniken och S gjorde sitt bästa för att hjälpa mig men det visade sig vara svårare än väntat. Efter en stund blev det kallt så då gick vi upp och klädde på oss och sprang hem. Väl hemma i duschen summerade jag denna veckans träning och kom fram till att jag har varit riktigt riktigt flitig. En enda vecka i mitt liv har jag sprungit längre än vad jag gjort sammanlagt denna veckan, och det var den veckan jag sprang Lidingö Ultra. Så här mycket har jag tränat nu:
...51 km löpning +
...36 km cykling +
...45 min kettlebells (styrketräning) +
...lite simning
Nu avslutar jag den här toppenveckan. God natt!
Sålt var det här!
Japp, bilen gick på första visningen. Ja, han prutade men det var ändå ett okej pris. Jag är nöjd! :) Nu ska solkräm och bikini på och väskan packas med matsäck, filt och några bra böcker för nu drar jag till stranden :)
Nu ligger den ute
Min fina fina bil är ute på annons nu. Det känns lite trist! La in annonsen strax före fem i eftermiddags och för 45 minuter sen ringde första spekulanten. Han ska titta på bilen imorgon, vilket är bra, men jag vet att han kommer försöka pruta järnet. Han frågade på telefon varför priset var så högt för en så pass gammal bil. Tja sa jag, det är ju där priserna ligger om du kollar på bilvärderingssajter och andra bilannonser på likadana bilar. Jag vet att jag är världens sämsta försäljare! Givetvis har jag en liten prutmån på bilen också, men det kan till och med jag hålla tyst om trots att jag inte kan ljuga för fem öre. Önska mig lycka till imorgon nu! Vore så gött om jag kunde bli av med bilen snabbt! :)
Aj aj aj
Jag har så himla ont. Och jag tycker inte att jag har förtjänat det. Men tydligen tappar man en del muskler på tre veckors frånvaro. Dessutom har jag ont i ryggen där vätskebältet satt igår. Det är konstigt. Det gör inte ont när jag springer, men efteråt kan det göra jätteont. Det hände efter LU också. Sömnen i natt blev så där eftersom min kropp var så öm. Jag har ont på hälarna (av blåsorna), i vaderna, framsida baksida och insida lår, rumpa, mage, ryggslutet (av vätskebältet) och lite i axlarna. Så idag blir det definitivt vila. Om det inte vore så himla varmt hade jag masserat in hela kroppen med tigerbalsam och dragit på kompressionsstrumporna.
På önskelistan just nu:
Saucony Triumph, kanske världens bästa skor
Haglöfs Shield, kanske världens snyggaste vindjacka
Sen om jag får fortsätta önska så vill jag ha en mountainbike med spd-pedaler och skor och ett par vandringsstavar tills vi ska upp i fjällen nästa gång (förhoppningsvis i mitten/slutet av september). Jag har lovat mig själv en mtb när jag får bilen såld, men just nu känner jag mig inte så himla taggad på det. Känner mer för att lägga pengarna på en resa. Men vi får se.
